Aftonbladet – 18 mars 1858, sida 2

Ja. Håll rätt på det; deråt ligga inga fue och straxt bredvid är juden Mendez hus beläget, som jag talt med er om; vi kunna tillbringa natten der. I säkerhet? I fullkomlig säkerhet, så länge ni har pet gar att gifva honom.n Som det var de samtalandes mening att öfvergifva sina kamrater i brottet, summo de raskt framåt det öfverenskomna stället; det var dock en sak som de icke beräknat, saltvattnets verkan på deras sårade skuldror... Innan de voro halfvägs, hade det genomträngt deräs kläder och förorsakade dem de grymmaste plågor: Men kärleken till lifvet höll krafterna uppe, och de nådde slutligen stranden i ett tillstånd, som lättare låter tänka sig, än beskrifvas. Jag tänkte det var förbi med mig, mumlade Clarkson, der han låg och flämtade på sanden; men himmelen vare lof! vi äro räddade. Med all säkerhet räddade. Se så, upp med er nu! sade hans kamrat. Jag kan icke ännu, var svaret. Slafhandlaren närmade sig honom varsamt; obemärkt af sin kamrat i brottet, hade han tagit upp en tung sten, och äggad af sitt begär efter sin landsmans pengar, beslöt han att mörda honom. Slaget träffade offrets tinning med ett doft ljud; det följdes af ett sakta jemrande läte; så kom ett andra, ett tredje slag, och derpå blef allt åter tyst. Mendez får bara en gäst till natten, mumlade lönmördaren, under det han plundrade den döde mannens fickor. En sådan erkenarr, som kunde lita på mig! — Just som jag skulle hafva lust att våga lifvet för att förena mig med cn sådan der landkrabba. Troligt nog har jag endast gått skarprättaren i förvägn, tillade han; orättfånget gods