Aftonbladet – 18 mars 1858, sida 2

ord skulle göra på honom. Om ni kan räkna upp denna summa åt mig, samtycker jag, men ej för en penny mindre. Och mina kamrater ? tillade Clarkson. Åh, de kunna få följa med-på köpet, svarade den gamle mannen. Det skulle vara ofördelaktigt för mig, om destannade qvar; de skulle kunna berätta ett och annat. Och när vill ni befria oss från dessa fjettrar 2 Då vi äro en mil ifrån land, sade, Ben; det vill säga: såvida penningarne blifva ordentligt erlagda, ty jag gifver ipgen kredit; här får intet knep ega rum. Intet sådant skall komma i fråga, svarade fången hastigt. Penningarne skola lemnas er samma stund mina händer äro fria. Jag har dem på mig. Fångvaktaren betraktade honom så, som man kan föreställa sig att ett vildt rofdjur ser på ett tamt djur, som det nästan har i sitt våld; och hade Clarkson varit ensam, kan man våga tio emot.ett, att detta oförsigtiga förtroende skulle kostat honom dyrt, ty Ben skulle mördat honom med lika litet samvetsqval, som guldets ögare troligen kände öfver det sätt, hvarpå han förvärfvat det. Kanske skulle det i båda fallen varit blodspengar? Me1 denna öfverenskommelse skildes de samtalande; den ene gick att göra sin tjenst på däck; den andre ropade till sig slafhandlaren och berättade sitt samtal med Ben. Tror ni att han håller ord? frågade han. Ja, såvida ni är i stånd att uppfylla ert löftev, svarade sjömannen. Hundra pund! Den gamle skurken! Det är lika mycket han fick för sin son i New-Orleans. Jag hoppas att det ej är allt hvad ni har,, tillade han, vty Sidney är en dålig plats att skaffa sig!