Aftonbladet – 18 mars 1858, sida 2

icke bedrager, den ärade representanten för Arboga haft nästan lika mycket tillfälle att förvärfva anspråk på vederbörandes tacksamhet som i borgareståndet, der han likväl, såsom hvar man vet, icke förstnamat något tillfälle att bryta en lans för höga vederbörande, för hvilkas alla åtgärder, afsigter och önskningar, äfven de af den allmänna meningen mest afgjordt ogillade och utdömda, hans obestridliga fyndighet-alltid vetat finna och hans verkligen beundransvärda oförsagdhet aldrig tvekat att frambära någon ursäkt, måste den än, till följd af sakens egen krasslighet, blifva aldrig så lam. Hvad som deremot något litet förundrat oss har varit, att hr Stolpes försvarare inom pressen tagit sig saken så nära, att han synbarligen förlorat hela sitt jemnmod, så att han icke ens riktigt kunnat se, eller åtminstone icke riktigt afskrifva hvad Aftonbladet i ämnet yttrat. Han behagar sålunda förklåra oss hafva yttrat, att Örebro Tidnings betraktelser :förtjena behjertas etc.,äfven om hr Stolpe skulle med det af Örebro Tidning anförda yttrandet hafva menat något annat än det, hvarpå tidningen grundar sin beskyllning.Förseelser, begångna af hastigt mod, anses nu eti gång vara i viss mån ursäktliga, och vi räkna derföre icke så noga med vår konservativa kollega — det är nemligen -han som åtagit sig att kläda blodig skjorta för numera justitieborgmästaren i Norrköping — för det ban råkat, eller om man hellre så vill, låtsat förbise att Aftonbladet yttrat, att Ö. T:s betraktelser förtjena bebjertas, äfven om hr Stolpe nu skulle göra den invändningen, att han med den omhandlade frasen menat sitt ledamotskap i komiten för städernas beskattning. Behöfva vi verkligen kommentera detta lilla ord nwn, som vi denna gång försäkerhetens skull kursiverat, på det icke vår kollega, om blodet åter stiger honom åt hufvudet, skall ånyo förbise detsamma ? Nå väl, detta nuw betyder numera, sedan uppmärksamheten blifvit fästad på hr Stolpes yttrande, numera sedan man allmänt börjat kommentera detsarima, sedan man allmänt frapperats af denna odiplomatiska öppenhet,, som så träffande karakteriserat en högst betänklig sida af våra statsrättsliga och konstitutionella förhållanden. Vi antogo för gifvet att man wu, nemligen sedan allt detta inträffat, skulle hasta att påstå — hvilket också ganska riktigt skett — att hr Stolpe med sitt yttrande endast afsett ledamotskapet i den ofvannämda komiten. Vi befara likväl att denna invändning wu kommer för sent. Ty huru mycket man är må sträfva för att bevisa, att hr Stolpes -yttrande verkligen kunnat afse hans komitebefattning, så lärer det väl knappast lyckas hvarken Svenska Tidningen eller någon annan ätt öfvertyga allmänheten, att det icke är genom sin riksdagsmannaverksamhet, utan genom sitt ledamotskap uti den ifrågavarande, i all still het arbetande komiten, af hvars verksamhet verlden — och troligen: äfven höga . vederbörande — ännu skådat så ringa frukter, som hr Stolpe förvärfvat sina anspråk på en förmånligare anställning. . ElUer vill väl Svenska Tidningen påstå, att hr Stolpe — om än hans verksamhet och törtjenster inom den nämda komiten hade varit fullt ut lika stora eller större än nu varit händelsen — skulle blifvit: vid riksdagens slut hugnad med justitieborg-mästareembetet i Norrköping, om han tilläfventyrs hade såsom riksdagsman utvecklat i oppositionens leder samma, af oss ingalunda bestridda, talang och samma sega ihärdighet, hvarmed han nu förfäktat maktens och de maktegandes intressen? Ja, möjligen skall Svenska Tidningen våga detta oförsyntav påstående, ty vi börja numera vänja oss vid att icke längre häpna öfver något ifrån det hållet. Men skall det väl finnasmånga som tro: henne? Derpå tvifla vi tills vidare. Allmänheten, liksom vi, lär väl fortfarande komma att anse hr Stolpes riksdagsmannabefattning vara det offentligaluppdrag, genom hvilket har. verkligen förvärfvat sina anspråk på en förmånligare anställning, och följaktligen äfven betrakta Örebro Tidnings af oss aftryckta reflexioner såsom rätt behjertansvärda.