Aftonbladet – 16 mars 1858, sida 2

Jag förstår er icke, sade Dick. Ni skall snart göra det, mumlade Brice i det han försvann genom dörren... Inom få minuter kom han tillbaka och ropade åt karlarne, som obeslutsamma stannat vid backen, att kapten nu var full igen. Nyheten mottogs med ett ironiskt bifallsrop. Då veten, fortfor den förre, att jag mer än en gång varit tvungen att öfvertaga hefilet på Mary Owen. Jag måste nu åter göra det för redarnes skull. Och för vår-, tillade Clarkson. Tagen er i akt, hvad I gören, mina vänner, utropade Dick i det han gick dem närmare. Kapten Morgan blef sjuk i natt, men denna opasslighet blir ej långvarig. Vi äro på några få dagars afstånd från hamn. XLagarne äro mycket stränga i straffet för myteri. Ja, ja, det veta vi ganska väln, var svaret. SHör bara på den helige ovännen! skreko flera. Den Helige ovännen är både i flottan och på handelsfartyg prestens tillnamn. Åtskilliga af besättningen tyckte emellertid att vår hjelte ej hade så orätt i hvad han sade, och de förklarade att om kaptenen endast var sjuk och icke full, ville de lyda hans ordres. Jag säger er att han är full, och jag trotsar den här landkrabban att säga annat. Dick var tvungen att förblifva tyst. Flera af de upproriska trängde sig nu fram till första kajutan och förklarade det vara deras afsigt att förvissa sig om kaptenens rätta tillstånd. Efter några få minuter hörde man förskräckta röster och mrs Percival, följd af sina döttrar och Susanna, kom upp på däck. De efterföljdes af Frank, som tillika med sin vän stälde sig framför dem och förklarade det vara deras afsigt att försvara dem emot förolämpningar, äfven med fara för sina lif. Hvem tänker på att förolämpa dem? sade Clarkson hånfullt. ; r Mellandäckspassagerare hafva intet att göra