Aftonbladet – 15 mars 1858, sida 2

räckte det till.kaptenen, hvars ögon lyste af en vansinnig förtjusning, då han snarare ryckte det till sig, än emottog. det af hans. hand. Han hade lyft det till sina läppar, men innan Han smakat derpå, syntes hans dotter vid dörren till kajutan och sade med bedjande röst ;endast: Fader!s Kapten Morgan darrade som: ett asplöf och sluhgade den förderfliga drycken långt ifrån sig. Hans barns röst hade liksom en varnande engel för den gången räddat honom. Styrmannens rynkade panna undföll icke Dicks uppmärksamhet, men med all sin skarpsynthet var han långt ifrån att and, att om befälhafvaren på Mary Owen en enda: gång gåfe vika för sin smak att dricka, och berusade sig, skulle han sedan fortfara dermed under hela resan. Han hade tvenne gånger på sjön haft anfall af delirium tremens, och det var endast hans ovanligt starka fysik som räddat hans lif. Så länge han var nykter, var han, som våra läsare sett, en rask .och beslutsam man, alltid i stånd att vidmakthålla sitt anseende, men då han var drucken, förföll han i ett tillstånd af svaghet, som gränsade till fånighet, såsom ofta är händelsen med drinkare — då kunde han med ursinnig förtjusning skratta åt brott mot disciplinen och förolämpningar emot passagerarne, som han vid sina sinnens fulla bruk skulle, om så fordrats, vågat sitt lif för att förekomma. Gör er skyldighet, sir,, sade han till styrmannen. Låt sätta upp en nödmast och lemna mig rapport hvar halftimma. Fader!b)upprepade den. unga flickan vid kajutdörren: j aJag kommer, mitt barn, svarade den gamle mannen, och bugande sig för de tvenne Passagerarne återvände han till sin hytt. Dick och Frank sågo tysta på hvarandra; den förre -bröt slutligen tystnaden. 4; Förstår du meningen med detta ? frågade an. Icke alldeles, var svaret. Gör du det?