Aftonbladet – 15 mars 1858, sida 2

åstadkommit :och framför allt af långt större betydelse. Detta märkeliga drag af rättframhet förekommer i borgmästare Stolpes testamente? still: Arbogas-sHr: Stolpewvisarmemligen bland annat i denna, med hans kända förmåga affattade skrift, huru nödvändig en förbättring är i Arboga tjenstemäns lönevilkor. Staden kan i annat fall icke påräkna att erhålla dugliga sökande till sina tjenster, och äfven om cen verklig förmåga skulle förirra sig. till Arboga, är det med nuvarandeiaflöning icke troligt att han stannar länge qvar. Hr Stolpe-sjelf är derpå ett exempel. Ty hvad är det — säger han — som . föranlåtit mig att söka mig från ett samhälle, der jag i alla förhållanden funnit tillfredsställelse och trefnad? Ingenting annat än aflöningens otillräcklighet för mina ingalunda öfverdrifna lefnadsbehof. Det var också för att få dessa tillfredsstälda och förvärfva anspråk på en förmånliganre anställning. som jag mottog ett offentligt uppdrag, hvilket en längre tid hållit mig ajflägsnad från min egentliga verkningskrets?. Man behöfver ingalunda besitta någon större grad af gissningsförmåga för att sluta sig till att hr Stolpe härmed åsyftar sitt riksdagsmannaskap.: Det var alltså för att samla meriter till en förmånligare anställning hr Stolpe emottog det yppersta medborgerliga förtroende. ; Men all riksdagsmannaverksamhet är ej meriterande. Allt för många bevis kunna derpå anföras. Fördenskull framstår det tydligt, att hr Stolpe från början kände sig manad att verka i en sådan riktning, der man har förbättrade lönevilkor i perspektivet, der meriterna gro och bära frukt. . Men tänk deremot, om hr Stolpes åsigter varit af den art, atthan af dem drifvits öfver på en annan sida, att han. af dem nödgats afsäga sig den riksdagsmannaverksamhet, hvarigenom en. mindre väl lottad :embetsman förvärfvar anspråk på de förmånliga :anställningarne! En annan tidning, hyilken liksom vi ansett. pressen böra fästa uppmärksamheten på det märkeliga i hr Stolpes ofvan anförda ord, yttrar sig i anledning eraf med vida: mera skärpa än vi vilja göra. Vi uppskatta högt den duglighet och de framstående egenskaper som finnas hos representanten för Arboga; vi betvifia ej heller, att hr Stolpe, städse handlat i öfverensstämmelse med hvad han ansett fäderneslandets väl och tidens arida kräfva: — det har varit mycket lyckligt för honom att kunna. göra detta utan att lemna åsido det mål, som enligt hans egen utsago föresväfvade honom då han emottog sina medborgares förtroende. Det vi, med uteslutande af allt personligt, vilja framhålla, är den omständigheten, att en representant icke anser sig förhindrad öppet tillstå, att det var hoppet om enskild vinning som förmådde honom emottaga representantkallet. Helgden af detta kall. har allt hittills, åtminstone bland: de oinvigde, varit en trosartikel i vår statslära, och riksdagsmannen har icke endast derföre, att lagarne taga honom i: sitt särskilta beskydd, städse varit ettrföremål för sina medborgares särskilta aktning. Detta förhållande har haft sin grund deri, att man i honom sett en man, som; sedan han öfvergifvit sina egna värf för att egra sig åt fäderneslandets, haft sin blick riktad endast på det allmänna bästa och mera än: andra medborgare, just i sin egenskap af utvald; varit både pligtig och villig att låta fäderneslandet, och det ensamt, vara sitt första och sista. Hofgunst eller folkgunst, rikedomar eller äreställen hade lika litet förmått honom att emottaga sitt ansvarsfulla kall, som han af dem kunde frestas att under dess utöfning vika af till höger eller venster. Emedan han kände inom sig en manlig vilja att verka för allmänt väl, och emedan hans valmän ansett honom dertill ega förmåga hade han åtagit sig deras ärofulla uppdrag, och medvetandet om ett redligt sträfvande att uppfylla detsamma vore allt hvad han för sig begärde. Man skall måhända svara oss, att denna uppfattning är alltför idealisk. Nåväl, låtom oss då: medgifva, att äfven hos: folkombud, som fullt äro medvetne af sina förpligtelser till fäderneslandet, en tanke på egen fördel kan finnas gömd bland. dem på det allmänna bästa och att äfven mången, som behöfver riksdagsmannakallet för genomdrifvande af ett enskilt intresse, icke desto mindre kan blifva en god representant, d. v. s. kan, med bevarande af sina grundsatser i hvarje samhällsfråga, genom den duglighet han ådagalägger befrämja sitt syfte. Men att öppet förklara sig: endast i detta sitt enskilta intresse hafva emottagit-ett sådant. förtroende, somrriksdagsmannakallet, deri ligger ett uttryck af. ringaktning, för att ieke säga förakt mot den representation, hvaraf man är en medlem. Och det var hit vi ville komma. En hårdare dom öfver vårt ruvarande representationssätt än den, som ligger i en sådan förklaring, kan svårligen tänkas, dånemligen denna förklaring kommer från en man, om hvilken man bör tro, att viljan att verka för andra äm egna intressen icke saknas. Ty hvad ligger då deri annat än ett erkännande; att det icke låter sig göra? Men å andra si.dan är med ännu mera tydlighet uttryckt den möjlighet, ja visshet, som under nuvarande ställning finnes för realiserandet af egna önskningar med: tiksdagsförhållandena: till hjelpmedel. Det ligger korteligen i det yttrande, hvarifrån vi hafva utgått, tydligen uttaladt huru i grunden -rutten vår nuvarande: representation är. PR ACE ONANI ESV Oe NANNE NT INRE