MUSIK Om det är sannt att ett lif utan idger är detsamma som intet lif, så blifver det: icke destomindre en glädjande och upplyftande företeelse att.se en man, ehuru under åratal föga bemärkt och uppmuntrad, med varm nitälskan och oförtröttad ifver sträfva till det mål han gjort till sin lefnads uppgift; en företeelse så mycket anmärkningsvärdare, som exemplen derpå synas:hota att med hvar dag blifva alltmera sällsporda.: Ett sådant sträfvände och en sådan nitälskan har hr Richard Dybeck redan länge egnat åt nordisk fornforskning; åt räddandet undan : förgängelse och: vandalism af våra fornlemningar och minnesmärken, åt bevarandet undan glömska af många sägner och sånger, som, ehuru de: länge lefvat på folkets läppar, måhända nu mer än förr löpa fara att snart dö ut, då de förstnämda berättas blott för en och annan enstaka åhörare, och de senare ofta endast af klippornas echo besvaras. En ymnig skörd häraf jemte många andra intressanta iakttagelser under sina resor nom fäderneslandet har hr Dybeck. samlat: den värderika antiqvariska tidskriften ?Runa? hvars utgifvande icke blott är förtjent af samtidens lifliga erkännande, men hvarför äfven kommande slägten skola hos den fosterländske, varmhjertade sämlaren stanna i tacksam förbindelse. Det är ett glädjande tidens tecken att hr Dybecks -?aftonunderhållningar med nordisk folkmusik?, som till en början ingalunda rönte den uppmuntran de förtjenade, vunnit alltmera anklang och blifvit snart. sagdt verkliga nationalfester. Likasom fallet var förlidne år, visade sig ock vidfden senaste aftonunderhållningen i lördags, att De la Croixs. salong var på långt när ieke tillräcklig att rymma allä dem som önskade inträde der denna afton, utan måste ett stort antal återvända med oförrättadt ärende; hvadan. man: med :skäl kan ånyo göra den frågan: Hurw länge skall hufvudstaden vara i saknåd af en musiksal, som i rymlighet och akustiskt. hänseende motsvarar allmänhetens billiga fordringar? Att ett så stort tillopp af åhörare äfven nu egde rum, är så mycket