Aftonbladet – 13 mars 1858, sida 2

— Såsom vittnesbörd om det intresse, som den danska nationalteatern lyckats uppväcka hos danska folket, hvilket gör att hvarje vigtigare omständighet, som röret densamma, verkligen betraktas som en nationalangelägenhet, och såsom betecknande tillika för den aktning och det erkännande denna teaters mest framstående personligheter förmått tillvinna sig såsom verkliga konstnärer, meddela vi följande ledande artikel ur danska Dagbladet med anledning af fru Heibergs definitiva afskedstagande från scenen: Vi meddelade i går en underrättelse; hvarpå allmänheten ganska länge kunnat: bereda sig. Fru Heiberg tillhör icke mera den kungliga teatern; hennes ansökning om afsked har blifvit allernådigst beviljad. När vi omtala denna tilldragelse på detta ställe, der man eljest söker betraktelser och anmärkningar om föremål; som blott hafva mycket få och tillfälliga beröringspunkter med konst och teater, så är det derföre, att fru Heibergs bortång från den kungliga skådebanan med rätta betraktas såsom en tilldragelse, hvilken icke blott skall göra epok i teaterhistorien, utan också måste utöfva inflytande på den dramatiska litteraturen och på folkets konstnärliga uppfostran i allmänhet. Kastar man blicken tillbaka på den kongl: teaterns historia under de senaste 25 åren, så möter ögat städse en konstnärinna, som vi nu sannolikt aldrig skola få se på det ställe, der hon under en så lång följd af år fängslade en uppmärksam, hänförd, än till tårar rörd, än i hänryckning jublande publik. Hvilken mängd af de skönaste och mest plastiska framställningar ligger icke mellan Trine Rar, hvarmed den lilla Johanna Peetges började sin lysande bana, och den skalkaktiga holländska köpmansdottren, som var den sista af fru Heibergs nya roller! Minnet skulle svika,