Aftonbladet – 12 mars 1858, sida 3

helgd i England. d Lord Cowley berättas hafva återsändr peschen till engelska regeringen, för att sön. utverka några modifikationer deri, innan den framlemnas. General Changarnier har uti ett bref fill Indåp. Belge? förklarat, att han icke ämnar begagna sig af tillåtelsen att återvända till sitt fädernesland, förrän det fått lagar, som betrygga invånarnes säkerhet och värdighet. Det talas om i Paris, att Rudio skulle komma att benådas från dödsstraftet och få i stället umgälla sitt brott med tvångsarbete på lifstid. Den franska expeditionen mot Cochinkina skall, såsom det berättas från Paris, vara uppskjuten tills vidare. Morning Post för den 27 Febr. meddelar följande bref från Paris: Hr Robertson, en af medarbetarne i Household Words,, häktades i går under en promenad på Champs Elystes. En person gick emot honom och bad på italienska språket om några mobolin. 2, J Hr Kobertson skulle just gifva honom en allmosa, a då tiggaren gaf sig tillkänna såsom en inspettore,, eI fattade hr Robertson vid armen och förde honom 1J genom en hop af förskräckta gamla herrar ochfrunsJ timmer till en polisbyrå, der han försäkrade, att Robertson var italienare. Denne hade förgäfves sökt medelst sitt visitkort legitimera sig såsom engelsman. Till all lycka kände dock sekreteraren igen honom, emedan han en längre tid varit bosatt i dennes stadsdel, och Robertson försattes genast i frihet. ENGLAND. En korrespondent från London vill veta, att den nye generalpostmästaren, grefven af Colchester, skall upphöra att vara medlem af kabinettet; men att deremot presidenten i byrån för de allmänna arbetena, lord John Manners, hvilken hittills icke varit medlem af kabinettet, kommer att inträda i detsamma. Denna förändring förklaras dels af lord John Manners personliga inflytande, dels af den omständigheten, att kabinettet redan är tillräckligt representeradt i öfverhuset genom grefve Derby, lord Malmesbury, lord Ellenborough och lord Chelmsford (sir F. Thesiger). Bland medlemmarne af det nya kabinettet hafva, enligt en telegramm till Hamburger. Nachrichten, lord Stanley och sir John Pa-: kington den 4 dennes blifvit återvalde i sina gamla valorter. Den nye lordadvokaten, John Inglis, som hittills icke varit medlem af underThuset, har blifvit dit invald såsom ombud för dden nuvarande lordkanslerens (Chelmsfords) Tfordna valdistrikt. Lord Derbys tal den 1 dennes i öfverhuset bedömes ganska olika af den engelska pressen. Morning Herald, den nya regeringens speciella organ, prisar det naturligtvis såsom ett mästerstycke. De öfriga tidningarne anse premierministern hafva talat ganska bra, men finna det temligen märkvärdigt, att han sagt precist detsamma, som man åtta dagar förut hört af lord Palmerston, lord Clarendon o. s. v. Daily News är af den öfvertygelsen, att lord Palmerstons politik icke genom ministerförändringen blifvit öfvergifven, utan att den tvärtom i viss mån tagit en ännu högre flygt. Det liberala bladet beklagar bittert, att, så vidt man kan sluta af Derbys tal, sammansvärjningsbillen icke sett sin sista dag, samt att äfven den indiska billen i en ny gestalt skall. framläggas för parlamentet. Derföre blifva judeemancipationsoch reformbillerna santiholikt under nästa session ajournerade. Med andra ord: Lord Derby fuliföljer sina företrädares dåliga åtgärder, men lemnar de goda åt sitt öde. Morning Post är uppfyld af beröm för den nya ministeren, derföre att den synes vilja tillegna sig lord Palmerstons politik. Detta vore ett osvikligt bevis på, att den palmerstonska ministeren gjort sin skyldighet och blifvit oförtjent störtad. Advertiser, sprutar eld och lågor mot premierministern, som uttryckt sig långt ödmjukare än lord Palmerston mot Frankrike, samt talat om en reformbill såsom om en möjlighet i en aflägsen framtid. Chronicle har såsom vanligt en uppsats till kejsarens förherrligande. Pimes slutligen är sarkastisk och vill, på samma sätt som år 1852, icke i början försvåra embetet för tories, men anmärker dock, att så länge Derby endast utför hvad den störtade ministeren börjat, skall han fördragas. Men börjar han att följa sin egen politik, då blefve resultatet helt annat. Uti ett af underhusets senaste möten ingaf hr Roebuck en petition, hvar en af husets medlemmar, hr Isaac Butt, anklagas att hafva mottagit penningar utaf en afsatt indisk furste, som genom underhusets och hr Butts bistånd hoppas åter komma i besittning af sitt land. Hr Roebuck begärde, att en komite skulle tillsättas, och detsamma påyrkade hr Butt med stor häftighet. Denna begäran villfors, hvarefter hr Butt i största förbittring lemnade underhuset, under förklarande, att han icke skulle åter intnna sig der förr än hans oskuld vore bevisad. Den 1 dennes hölls i London ett italienskt möte, i hvilket deltogo, utom en enda fykting, ombud från Milano, Venedig, Turin, Genua, Padua, Brescia, Parma, Rom m. fl. städer. De bekänna sig allesammans till det moderata konstitutionella partiet och hade att börja med för afsigt att hålla mötet i Turin; men den sardinska polisens fruktan för all offentlig agitation förmådde dem att taga London till sin första mötesplats. Deras syftemål är att genom en agitation förmå Itäliens suveräner att antaga det konstitutionella systemet samt att bilda ett italienskt statsförbund under en centralstat. Mötets ordförande betecknade de revolutionära fantasterna af Mazzinis och Orsinis skola såsom Italiens farligaste fiender. Enhälligt och under lifliga bifallsyttringar antogs en resolution af innehåll; att ombuden för Italiens nationelt konstitu-S tionella liga med djupaste smärta och afsky betrakta attentatet mot kejsar Napoleons lif. Den 3 hölls: ett nytt möte, då en af de närvarande uppträdde med. en, protest mot den i England spridda åsigten om det italienska folkets karakter. Det högst öfvervägande flertalet af det italienska folket vore konstitutionelt monarkiskt sinnadt, och i Lombarve KR SE MN NS Vv KN rr