j fInbetalning......ssssssssseseeseessesanene 76,641: 62. Sgr 6,345,983: 80dÅUtgifna lån ss ser srrrreresesesenina 72,620: — Utestående 6,118,603: 80. i Den 6 Mars. e Utelöpande sedlar m. M. ssssnnsenss 45,459,274: 10. fUtestående, enligt sista rapporten. ter, som finnas inom den svensk-lutherska: Allmänna diskontfonden. Utlåning med omsättningsrätt: .. 6,422,625: 42. 76. Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar samt bolag och enskilta personer. Metallisk kassa i rdr rmt .. T,710,518: 45. ... 23,190,100: 54. — Uti en i Öresundsposten förekommande artikelserie öfver teologiska fakulteten vid Lunds universitet skildras de fiylutherska läror, hvilka genomgå Svensk kyrkoftidnring, på ett så träffande sätt, att vi anse oss ej böra undanhålla våra läsare denna skildring. Den lyder: . ? Bring-Sundberg-Flensburgska åsigterna hvila, enligt biskop Thomanders uppgift på skandinaviska kyrkomötet i Köpenhamn sistiidne sommar, på tysken Kliefoth, hvilket äfven af Svensk kyrkotidning bevisas. Kliefoths och med detsamma Bring-Sundberg-Flensburgs åsigter äro en utbrytning af Hengstenbergs, den preussiske statsteologen, ehuru dennes teologi helt och hållet bestämmes af visheten på högre ort, hvilket ej till fullo träffar in på våra Lundensare. Med filosofiska fraser bekämpa Hengstenbergarne allt sjelfständigt lif inom stat och vetenskap. Den senare samt konsten kallas af dem glänsande laster; de anse det menskliga förnuftet ohjelpligt förblindadt och menniskonaturen så förderfvad, att den icke eger det ringaste anlag till det goda, icke ens någon mottaglighet för det gudomliga. Den gudomliga inspirationen anse de alldeles mekanisk, uteslutande all mensklig medverkan, hvaraf följa afgudisk dyrkan utaf de kanoniska skrifterna och hat till all kritik. Ingen annan filosofi än den som tjenar att försvara deras dogmer godkännes. Denna läras a och o är naturligtvis, att furstarne ega en gudomlig rätt att vara folkens och kyrkans förmyndare samt att ändamålsenligheten är mer än sanningen, makten mer än rätten, eller med andra ord, att ändamålet helgar medlen. De mest lysande namn inom detta parti äro, utom Hengstenberg, Stahl, Gerlach och Leo m. fl. På denna grund är det hrr Kliefoth, Delitzsch, Miänchmeyer och hvad de alla heta, samt deras eftersägare i Lund stå. Dessa uttala öppet sin benägenhet för katolicismen, samt hafva redan i katolsk form omstöpt lärorna om kyrkan, prestembetet och dopet. Religiositeten är för dem ingenting, men den torra dogmen allt; ja de gå ända derhän i sitt hat mot såväl rationalism, som pietism, att de påstå, det ?begge föranleda religionens försvinnande i moral. Moralen, den praktiska kristendomen, lefvernet är för dem en bagatell, som ej bör tagas så noga. Dessa så kallade Nylutheraner anse deremot sakramentet ega en magisk verkan, alldeles samma åsigt som katolikerna hylla, som medför en förändring i menniskans vilja, ja till och med mot hennes vilja. Dessa herrar göra prestordinationen till ett sakrament och anse prestembetet vara ofvanifrån gifvet. Predikan ställes under sakramenterna; presten skiljes från lekmannen icke blott genom sin verksamhet, utan ock i sitt väsende, alldenstund han besitter den särskilta egenskapen att vara medlare mellan Gud och menniskor. Den gudomliga nåden kan endast genom honom komma församlingen till godo, hvarföre ock hans embete kallas ett nådemedelsembete?. Lekmännen ega icke af sig sjelfva förmåga att omedelbart umgås med Gud och hans nådekrafter, utan detta umgänge måste ske genom prestembetet, som är en särskilt gudomlig inrättning. Man finner att dessa åsigter, som väl utmärka äfven de 3 nämde teologerna i Lund, i sina konseqvenser leda till antagande af den presterliga ofelbarheten och till påfvedömet, hvars öfverflyttande till Sverge, i nymodern tysk drägt, är det Sisyfiarbete man i Lund tycks ha tagit sig före. Den inverkan på hela prestbildningen i södra och mellersta Sverge, som sker från berörde 3 teologer, alla examinatorer i prestoch pastoralexamina, torde ej vara obetydlig, hvarföre det är af oändlig vigt att en allmännare uppmärksamhet härå fästes, helst det lyckats kryptokatolicismens verkliga förfäktare och en hop andra (observ. Bring-S.-Flensburg och indifterentisterna Crusenstolpe-Sjöberg arbeta för samma mål), skrämma upp mången med förespeglande af faran för katolicismens inträngande här i landet, oaktadt katolska församlingen härstädes under loppet af 30 å 40 år ej kunnat skafta sig mer än ett litet kapell i Stockholm, och det är ett historiskt faktum, att katolicismen går tillbaka i sjelfva de katolska länderna och saknar jordmån till och med i de protestantiska, der en fullkomlig religionsfrihet råder. Det är emellertid en äkta jesuitisk taktik, att beskylla läsare, pietister, baptister, rationalister o. S. V.. att här i landet vilja införa katolicismen, då de, som göra denna beskyllning, sjelfva så små-lningom söka upplifva de katolska elemen-j församlingen och hvilka, om de finge ostördt: utvecklas, skulle föra oss på halsen ett prestadöme, värre än det vi ega och värre än det, som 1789 års revolution störtade i Frankrike och en stor del af det öfriga Europa. I det hela taget behöfver man väl ej frukta, att ens en teologisk fakultet numera skulle kunna göra ett folk katolskt, d. v. s. rasande fördummadt, men vi bedja våra läsare besinna, att det ej är så alldeles narrverk, om katolskt