mannen, och sen samlas till en festlig middäg med tal och skålar! Det vore ju oartig att efterfråga hvad nytta de gjort, huru de be. vakat, icke just vårt lilla samhälles, utan det stora fosterlandets intressen, huru de uttryckt vår opinion i de stora lifsfrågorna: representationsreform, religionsfrihet, skuldsättningssystem m. m.! Annat Vore, om de hade varit våra enskilta ombud i något visst fall, — en arfsfråga. eller rättegång, då skulle vi nog hållit dem varma! 3 Arma, fosterländska liknöjdhet! — liknöjdhet för det stora, och småfnaskighet i det Lilla! Aro vi då politiskt omyndige, rent af omogne för allt konstitutionelt lif — hvarföre ej be. känna det rent ut, och i underdånighet, genom en fri omröstnirg liksom i Frankrike. erbjuda envåldsmakten — till en början på 5 eller 10 år — åt någon kraftfull hand, som kanske benäget vore hågad i nåder e.mottaga densamma, så att vi sluppe ifrån allt bråk och bestyr med statens angelägenheter! Eller kanske bäst vore, tala vid någon Wiäktig granne att höggunstigt, så godt först som sist, inregistrera -konungariket Sverge bland sina öfriga stater och lydriken ...... Så länge denna olyckliga ståndssplittring få r förtfara inom representationen, skall man fö fängt söka uppväcka nationalandan Och allmännare intresse för statens angeläe at Det synes -dock som om man, al: senheter 1848 års rörelser väl hunnit 1öefter som hört att på alllvar agitera I 82 Sig, Uppsöfver man sig då verk! enna fråga. Inreaktionen för alltid gen i den tron, att cke inse, att de nar segrat? Eller vill man nare nödvänd reformer, som förr eller seblifva de agt skola göra sig gällande, måste ings? — -0 billigare, mera sansade och ordte -ullare, ju mera de göras oberoende at fa, yttre verldshändelser? Hvarken af regeringen eller representationen idess nuvarande sammansättning kan man i detta fall hoppas på initiativet; derföre är det så mycket mera pressens pligt att taga om hand denna fråga, som man dock erkänt omöjligen kunna falla.