logo då han kom närmare och tycktes känna hohom: Tror ni ej att skeppet seglar vilse, sir? frågade gossen. Seglar vilse? upprepade den unge mannen; hvarifrån har du fått en sådan tanke? Jo, ser ni, sir, här fins ju hvarken milstolpar eller vägvisare. Milstolpar och vägvisare på hafvetl Ja, sådana ha vi vid Crowshall. Namnet på hans eget barndomshem fästade Dicks uppmärksamhet, och han frågade gossen om han kom derifrån. Vi äro båda derifrån, svarade flickan, som nu först bröt sin tystnad; det var detta som gjorde Jack så djerf att tilltala er, sir. Ni vet då hvem jag är? Om hon vet hvem ni ärl utropade brodern med ett förnöjdt skratt, jo, jag skulle tro att hon vet det. Har ni glömt Susanna Crump, som brukade leka kurragömma med er på kyrkogården vid Crowshall? Hon har ofta talat om er, hon! Dick påminde sig i ögonblicket en ljuslockig flicka med detta namn, ungefär lika gammal som han sjelf, som brukade leka med honom och Marthas andra fosterbarn. Under hvad förhållande som helst skulle det gjort honom nöje att återse sin fordna lekkamrat; nu, på väg att lemna England för alltid, som han trodde, förorsakade det honom större glädje än han kunde uttrycka. Han tryckte hjertligt bådas hand och frågade, hvad som kunde förmå dem, så unga och värnlösa, att företaga en resa till Australien. Den vackra Susannas ögon fyldes med tårar vid denna fråga. Gråt inte — gråt intel snyftade Jack, och torkade med. detsaniuna sina egnatögon på rockärmen; det är ingenting att blygas för.