Aftonbladet – 11 mars 1858, sida 2

artikel 1 gårdagens Aftonblad, så anhåller jag vänligen att.få fästa uppmärksamheten derpå, att uti mitt anförande icke någon af hrr bankofullmäktige personligen nämdes eller påpekades, utan att hväd härom i artikeln förekommer tillhör redaktionens egna bifogade anmärkningar. För den, som med någon uppmärksamhet genomläser artikeln, är detta tydligt; men en mefa flyktig läsning kan möjligen gifva anledning till en annan slutsats. Jag ber derföre om rum för denna förklaring, hvartill det torde tillåtas på samma gång bifoga en annan, nemligen att oberoende af åsigterna om den. särskilta fråga som här ofvan omförmäles, allmänna omdömet hos alla, som haft tillfälle att på närmare håll betrakta hvad som tilldragit sig inom affärslifvet här i landet sedan medlet af sistlidne November månad, lärer vara enhälligt derom, att detär hr Schartaus rådighet och beslutsamhet samt uppoffring af tid och möda, såsom den egentlige upphofsmannen till kreditföreningen och ledare af dess verksamhet, som man i främsta rummet, och äfven i hrr bankofullmäktiges välvilja att gifva stöd åt denna förening, som man i det andra rummet har att tacka för det icke större och till sina följder i sådant fall oberäkneliga olyckor än de, som inträffat, hafva öfvergått vårt samhälle. Stockholm den 11 Mars 1858. L. J. Hjerta. Efter denna förklaring bör något missförstånd hvarken om innehållet af eller om upphofvet till vår gårdagsuppsats icke gerna ifrågakomma, och vi kunde derföre nu icke hehöfva tillägga något vidare i detta ämne; men kanske böra vi likväl icke underlåta att nämna, att den åsigt, hr Hjerta förklarat sig personligen hysa angående värdet af hr Schartaus verksamhet och förtjenster om det allmänna under den sista tidens brydsamma och: sorgliga förhållanden, icke på något sätt verkar till ändring i det omdöme vi uttalat rörande nu ifrågavarande angelägenhet, och till hvilket vi hemtat anledning af hr Schartaus märkliga anförande till bänkofullmäktiges protokoll, då frågan om utlåningsvilkorens fastställande hos fullmäktige förevar. Att sytningen i detta anförande, som på sin tid stått att läsa i Aftonbladet, är sådan som vi antydt, derom lärer väl svårligen någon kunna. misstaga sig, och då man sett fullmäktige: rätta sina beslut derefter samt dem vidhålla, trots de lärdomar erfarenheten redan gifvitt och trots påminnelser från alla delar af Fandet, synes man vara berättigad att tillägga fullmäktige gemensamt sådana åsigter som em vi i går, med stöd af hr Schartaus ofvannämde anförande, hos dem supponerade såsom möjliga.