Aftonbladet – 9 mars 1858, sida 2

rr nn (Insändt.) Svenska Tidningen har i dessa dagar lyftat sitt fastlagsris öfver litet hvar. Stockholms manliga befolkning risas derföre att den ej flitigt nog besöker kyrkor och föreläsningar, för dess förkärlek för cigarren och spelbordet, för dess på det hela rätt oskyldiga tycke för konditoriets nämnam, och isynnerhet för dess lärdom, som hindrar den att begripa hvad dess mödrar och systrar kunna fatta. Herr Trottet upptuktas för sin sbristånde grännlagenhet i sitt fördrag angående religionsfriheten; svenska presterskapet för dess bristande språkstudiumn, och isynnerhet för dess försumlighet att icke bevista nämde föredrag, sonySvenska Tidningen, i första ifvern, innan den hann inhemta hvad flera landsmän säga, fann helt intressant och skyndade att referera. Hr Trottet klandras för den hvåssa ton hvarmed han framförde sina skäl; svenska presterskapet derföre att det ej tog tillfället iåkt att at honom taga en behöflig lektion i deklamation och skick.. Svenska Tidningen har ickeriktigt reda på hvad den vill, och är icke riktigt säker. på sitt eget omdöme, ty sedan den i en artikel förklarat sina landsmän så okunniga i, och presterskapet så cintresseradt för de religiösa frågorna, stödjer den sig i:en annan artikel på flere af våra landsmäns ogillande af att en utländning inblandar sig ien brinnande fråga för dagen, som rörer oss så näre; för att förklara hr Trottets uppträdande beköfva ursäktas NiförI moda naturligtvis att vid detta ogillande, det just är fråga om de af Svenska Tidningen citerade okunniga ointresserade personerna, emedan ingen menniska, som gjort sig reda för hvad religionsfrihet och samvete vill. säga, kan anse det passande, vara den vågskål, på hvilken en inför Gud ansvarig varelse bör väga sitt handlingssätt. Sanningen har, mig veterligen, ej hittills ansetts för ett så uteslutande monopolium för något visst land på jorden, att det kan vara förbjudet, eller ens opassande för vare sig främling eller inföding att efter förmåga strida för dess heliga sak, När, till ex, Gustaf Adolf med väpnad hand uppträdde för religionsfriheten och blandade sig i den brinnande fråga för dägem, som onekligen mera gällde Tyskland än Sverge, ansågs det: troligen för ganska näsvist af den tidens officiella organer, fastän han nu för tiden bör kunna räkna på Svenska Tidningens benägna öfverseende till följd af att han var gift i Tyskland, hade slägtitgar och vänner der, lefde så mycket med tyskar, att han troligen glömde sig.och ansåg sig vara mer än hölften tysk, Detta låter löjligt, men ehuru :aflägsen liknelsen än må vara, är den icke dess mindre logisk. När man således finner det opassande att en främling söker att under, offentlig föreläsning kasta något ljus öfver religionsfrihetens stora frågan är man helt och hållet okunnig om att det är hvar och ens skyldighet att uttala den sanning, på hvilken han tror, och att den som är feg nog för att ej våga uttala sin öfvertygelse, förråder denna sanning inför Gud och menniskor. Man är okunnig om, att om en evangelisk prest, han må tillhöra hvilken kyrka som helst, kunde tiga vid ett så vigtigt tillfälle, och då det är hans obestridliga pligt att höja sin röst för sanningen, vore han ovärdig det embete han bestrider. Man är okunnig om, att då sådana frågor uppstå i det land man bebör, är, det hvar och ens första skyldighet emot detta land att uttala den öf vertygelse man eger. Än mera, om en protestantisk prest vid ett sådant tillfälle iakttoge tystnad, skulle han dermed visa att protestantismens intresse. låge honom föga om hjertat. Och huru skulle han kunna arbeta på att reda denna fråga och upplysa sina åhörare, utan att öfverväga och besvara de skäl, som lifvit anförda emot religionsfriheten? Om Svensk: idningen finner detta opassanden, hvarföre tvät hon ej sjelf den smutsiga tvätten för att nyttj. Svenska Tidningens egna ord? Vi äro öfvertygade om att hr Trottet såväl som många andra skulle tacka henne derför sceh att hab ej skulle önskat