Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 4

dat ett bibliotek, till hvars förökande sjelfva kongressen anslagit en summa penningar. Mormonernas utskickade i Europa hafva fått i uppdrag att anskaffå och hemföra böcker och vetenskapliga instrumenter, så att sekten redan är i besittning åf förträffliga mikroskoper, astronomiska tuber, jördoch himmelsglober, geognostiska samlingar m. m. Af synnerligt intresse är slutligen mormonernas krigsväsen, åt hvilket de redan frå: början egnat myckeh Omsofg, Liksom tidigare i Nativoo, ha de äfven här bildat en ar måkår, som 1834 räknade omkring 2500 man och flitigt exercerades. Huruvida officerarn: hafva någon militärisk skicklighet, är ickt bekant. Emellertid ha de under oupphörlige strider med indianerna, hvilka särdeles åren 1853 och 1854 voro besvärliga, haft tillfälle att öfva sig i vad man kallar lilla kriget,. Infanteriets beväpning är ganska god. Huruvida artilleriet är försedt med verkliga kanoner eller endast med nickhakar, och om tillräcklig ammunition finnes för ett verkligt krig, derom har inäti ännu icke erhållit någon säker upplysning. Hvad beträffar kavalleri, så kunna mormonerna säkerligen upp sätta några hundra skickliga ryttare. Öfning i att utbärda strapatser kan svårligen fatta: menniskor, som hela år karmperat på de nakn: prairierna och i de vilda bergen, och om sit land måste de naturligtvis hafva tillräckli lokalkännedom, då de genomströfvat detsam ma i alla riktningar för att uppsöka odlingsbar mark och vatte :kraft till drifvande a: sina fabriker, Slutligen är det väl icke att betvifla, det de,i fall de råka i allvarsam könflikt med unionsregeringens mot dem afsända trupper; skola i striden för Sin tro utveckla aktningsbjudande tapperhet. Till unionsregeringen i Washington hafva mormonerna alltid stått i ett spändt förhållande. De hafva nemligen städse funderat på att en gång göra sig fullkomligt oafhän.giga. Och ehuru de vid offentliga sammankomster alltid vetat att sorgfälligt dölja dylika tankar under slöjan af patriotiska utgjutelser, så har dock denna afsigt ofta otvetydigt gifvit sig luft i förtroliga yttranden man och man emellän; Dertill har kommit, att unionsregeringen icke lemnar sekten någon godtgörelse för de förluster den lidit i Missouri och Illinois; att den döpt mormonernas territorium, icke som dessa ville hafva det, till ?Deseret? (Öknen), utan till Utah; att den utstakat dess gränser trängre än mormonerna önskade, i det den nemligen förnekade dem den kuststräcka, på hvilken de gjorde anspråk;. och slutligen, att den icke erkände: den kon-(: stitution; som de första Morimonnybyggarne gåfvo sig sjelfva. Längre fram uppkommo stridigheter mellan de af Förenta Staterna till Utah beordrade domrarne och sektens kyrkliga auktoriteter. : Dessa domäre tyckas hafva saknat äntingen skicklighet eller lust att foga sig efter egendomligheterna hos det folk, bland hvilket de lefde. Sålunda inträffade, att mormonerna betraktade dem som funnes de alls icke till och aldrig vände sig till dem för att få sina tvister åfgjorda, utan i sådåna angelägenheter anlitade sina biskopar, något som, då det kunde betraktas som en hänskjutning till en förlikningsdomstol, icke hade att skaffa med unionsregeringens lagskipning, utan var fullkomligt tillåtet: — FHäröfver blefvo domrarne illa till mods, och så lemmade de, 1851, efter ett kort uppehåll landet. Presidenten ogillade detta steg och utnämde nya domare, hvilka förstodo att ställa sig bättre med mormonerna. Äfven de af presidenten afsända sekreterarne för Utah höllo icke länge ut, då de snart märkte sig värå de facto öfverflödiga. Men den egentliga brytningen inleddes först 1854, då Brigham Youngs embetstid som guvernör tilländalopp. Presidenten Pierce ansattes nu från alla håll att icke åter utnämna en mormon, dels emedah sådant måste anses opassande, då sekten numera offentligt bekände sig till läran om månggifte såsom en sin trosdogm, dels emedan Young skulle hafva yttrat, att han till trots af hvad som helst ändock skulle förblifva president. Pierce lät öfver-) tala sig och utnämde till guvernör en ickemormon, öfverste Steptoe, hvilken i Saltsjöstaden förde befäl öfver en afdelning af Förenta Staternas trupper. Mormonerna insände då till Washington en med talrika underskrifter försedd petition, hbvari de anhöllo om Youngs återutnämnande, och sedan denna tid har saken förblifvit i oafgjordt skick. Mormonerna blefvo allt mera pockande i sina anspråk, och unionsregeringen allt mera besluten att qväsa deras högmod. Dertill kom, att flera icke-mormoner, och deribland sekten Gladdon Bishop, som icke vill veta af något månggifte, måste uthärda flerfaldiga trakasserier af de fanatiska anhängarne af Brigham Young, hvilken började tala om alla kättares utrotande. Slutligen inträffade en blodig kon-. flikt mellan Steptoes trupper och Utah-legionen, och nu måste regeringen i Washington ändtligen gripa till allvarsamma medel. Att den till mormonernas kufvande afsända truppstyrkan varit för svag, och att den, genom djerfva försvarsanstalter från mormonernas sida, hvilka uppbränt en del af dess medhafda provision, synes hafva råkat i svårt betryck, är redan allmänt bekant. . Under vintern kunna mormonerna trotsa hvarje angrepp, då passen i Klippbergen under nämde årstid knappast kunna passeras af enskilta vandrare, mycket mindre af en armå. Men till våren blifva de fria, och då torde en blodig, ehuru efter all sannolikhet endast heltkort kamp komma att ega rum. Ear 2 ju Rättegångsoch Polissaker. Inför rådhusrättens tredje afdelning förekom åter i dag det af löjtnanten Zethreus mot doktor Soldin väckte tryckfrihetsåtal. Soldin lät genom en stadstjenare inlemna skriftlig anmälan, att han af sjukdom I hindrades från inställelse, äfvensom anmälan om formfel, och i följd deraf anmälan att han ämnade besvära sig hos hofrätten. Domstolen tillkännagaf, att den utsedda juryn med nej besvarat det strängare ansvarspåståendet, men med ja det lindrigare, och