Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 4

Mormonstaten vid Stora Saltsjön. (Förts. fr. n:0 54.) Det stora flertalet af mortionerna utgöres af landtbrukare, bland hvilka de flesta idka boskapsskötsel. De innehafva dock sin jord endast på grund af squatter-rätto, d. v. s. landet tillhör egentligen Förenta Staterna, af hvilka, sedan det blifvit uppmätt, nybyggarne måste köpa detsätnma. Mormonerna hoppas dock att: unionsregeringen för intet skall öfverlåta .åt dem de landsträckor de odlat, en förhoppning, som egentligen grundar sig derpå. att deras samfund såmodelst finge en i deras tanke billig ersättning för de förluster det lidit i Missouri. och Illinois. Då mormonerna först kommo till Utah, tvistade de icke om hvem som skulle erhålla den eller den sträckan mark, utan de besådde gemensamt en stor jordvidd och fördelade skörden efter måttet af det bidrag i arbete och utsäde hvarje individ lemnat, äfvensom efter hvarje familjs större eller mindre behof. Denna kommunistiska metod fortfor dock blott ettår. Sedan staden blifvit uppmätt och indelad till boningsplatser, erhöll hvar och en sin bestämda tomt för ett hus med trädgård. Äfvenså indelades: det fyra qvadratmil stora åkerfält, som förut varit gemensam etendom, i flera lotter, af hvilka hvarje familj, allt efter antalet af sina medlemmar, erhöll flera eller färre. I midten af denna stora åkerflänga har man till de fattiges förmån afdelat ett stycke jord, som man stält under presternas förvaltning. Så snart nu all denna jord af Förenta Staterna blifvit utbjuden till offentlig försäljning, och således någon skänk deraf icke kommer i fråga, så måste mormonernas styrelse (i fall nemligen icke de med unionen utbrutna fientligheterna vålla sektens Wndergång) inköpa hela territoriet och derefter, antingen för intet eller mot en obetydlig afgift, stadfästa hvarje individ i besittningen af hans jordlott. Allmänna meningen skall förhindra hvarje enskilt att vid auktionen öfverbjuda auktoriteterna, och sålunda kommer landet att för minsta möjliga pris tillfalla samfundet såsom gemensam egendom. Alla nödiga åkerbruksalster söka mormonerna att, så vidt möjligt är, frambringa i sitt eget land. Dels har detta sin naturliga grund i territoriets aflägsenhet från alla andra odlade trakter, dels ledes sekten härvid af den afsigten, att göra sig så mycket som möjligt oberoende af hedningarne,, d. v. s. ickemormonerna. Utom de vanliga sädesslagen och flerfaldiga-rotoch skidväxter, odlas äfven något tobak, och med vin-, bomullsoch sockerrörsplanteringar har mai gjort flera försök, som synas lofvå godt. Äfven iafsceende på industrialster söka mormonerna att så småningom göra sig oberoende af utlandet. Från Englands manufakturdistrikter ha de erhållit hundratals skickliga arbetare, och deras styrelse har anskaffat maskiner och verktyg at alla slag. Utom en mängd vanliga spinnoch väfstolar, äro numera tvenne större bomullsfabriker i gång, äfvensom tre spikhamrar, en kamfabrik, flera garfverier och åtskilliga krukmakareverkstäder. Talrika mjöloch sågqvarnar finnas, och sedan 1850 har man börjat upptaga jerngrufvor och bygga masugnar. En med stora kostnader anlagd hvitbetssockerfabrik har icke lemnat tillfredsställande resultater, emedan lvitbetorna der i landet, ehuru ovanligt stora, likväl innehålla föga socker, förmodligen till följd af jordmånens starka salthalt. De vanliga händtverksartiklarne förfärdigas till största delen i staten tillhöriga verkstäder, som äro belägna på tempeltomten och i hvilka de fattiga invandrarne få arbeta för blotta födan, tills kostnaderna för deras fverflyttning från Europa eller Amerikas östra stater till Utah blifvit betäckta. I mormonernas sällskapslif visar sig en grotesk blandning af religiositet, nykter förståndighet och -tygellös munterhet, som merendels gör ett vidrigt intryck, men stundom har ett angenämt utseende nog. De äro stora älskare af dans, och det händer ofta på deras baler, att icke blott de högre presterna, de tolf apostlarne, utan till och med sjelfva profeten Young förlustar sig med de löjligaste språng under en den mest förvånande uthållighet. De älska offentliga prunkande skådespel, banketter med skålar och tal, maskeradbaler och andra förlustelser. Slutligen äro de i hög grad passionerade för musik och ha en på allmän bekostnad underhållen musikkår, som skall vara ganska god. Stora sammankomster i och för offentliga nöjen, och som i anseende till mängden af de deri deltagande likna verkliga folkfester, äro någonting ganska vanligt. I Saltsjöstaden finnas sedan 1850 fyra skolor, som äro fullt jemförliga med folkskolorna i de bäst ordnade af unionens stater. Dessutom har en af mormonstatens vetenskapsmän, f. d. presbyterianpredikanten Spencer, som förestår undervisningsväsendet, inrättat en så kallad skola för föräldrar, hvilken har till ändamål att befordra de fullvuxnes vidare utbildning samt för det goda exemplets skull besökes af sjelfva guvernören och presidenten Young. Profes