Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 3

farväl. Han skref ytterligare till mr Barnard, tackade honom för all godhet och tillkännagaf sitt beslut — men ej en enda rad till Marion. Hedern förbjöd honom det; hån hade gifvit hennes far sitt löfte, och till trots för det grymma lidande det kostade honom, höll ban det obrottsligt. Bankiren hade ett vida svårare värf att utföra,.då han skulle meddela sin dotter det löfte han :å förhastadt gifvit sir Marks far, än då han gjorde det bekant för Dick. Den stackars flickan kunde först ej förmås att tro det, Hon kunde ej fatta att hennes ömme och eftergifne far, som hittills uppfylt hvarje hennes önskan, skulle kunna fordra ett offer af henne; så upprörande för hennes hjerta och i jemförelse med hvilket, döden förekom henne som en välgerning. Jag — jag skulle blifva Mark Raymonds makal, snyftade -hon; då hon ändtligen hunnit öfvertyga sig, att det verkligen var hennes fars önskan. Nej, aldrig, aldrig! Fordra icke det. Du kan icke fatta, hvilken fasa jag känner vid blotta tanken på detta giftermål. Om du ej vill göra ditt barn olyc ligt, min :dyre får; sade hon, Så skona det för ett sådant öde. Den stackars flickan lindade sina armar kring hans hals; lutade hufvudet mot hans axel och gret våldsamt. Mr Barnard var djupt rörd; han skulle velat gifva sin halfva förmögenhet, om han aldrig gifvit det olyckliga löftet; men som det nu var, kunde hvarken hans egen önskan och ånger, eller hans älskade Marions böner rubba hans beslut. Du ser det i en alltför mörk dager,, sade han; jag är säker att Mark älskar dig.— Hans kärlek! hviskade hans dotter med en rysning. i; Och skall göra dig lycklig. Fader! sade Marion i ett häftigt utbrott