Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 3

105 AR ra rRL ANNE I STEIN äl Kr 24 IA Nea Het.Hvad skulle jag ej vilja gifva föratt kunna återtaga mitt olyckliga löfte? Vänskap, heder, tillade han, hvilket offer fordren I ej af mig ; För att göra mr Barnard rättvisa, måste vi säga att hans sorg var sann. Det var hvarken. sir Mark Raymonds rang eller rikedom, som. väckt hans önskan att få honom till.måg; hade han endast rådfrågat sina känslor, skulle han tusen gånger föredragit den yngling han upptagit, och. som så vunnit hans hjerta, att han verkligen älskade bonom som en. sons Men hans hedersord var gifvet och han såg ingen möjlighet att få det löst, så vida icke hans myndling, hvilket ingalunda var troligt, skulle afstå Marions hand åt sin rival — ett drag af ädelmod, lika mycket öfver baronetens begrepp om heder som öfver de unga älskandes hopp. Då de läkare, som efterskickats, anlände, förklarade de att patienten fått ett häftigt anfall af bjernfeber. I sin förtviflan anropade den. rike bankiren. dem att rädda hans barn, och förklarade att han ansåg sin halfva förmögenhet som ett alltför ringa pris för hennes lif. De lärda herrarne frågade efter orsaken till hennes sjukdom, ty det var tydligt för dem att den härflöt från någon våldsam själsskakning. Hennes far förblef tyst. Marion sväfvade under flera dagar mellan lif och död; hennes trogna vän, miss Atkins, som vakade öfver henne med en mors ömhet, lemnade henne ej ett ögonblick. Den sjuka Mickans yrsel yppade för henne hvad hon redan länge anat, hennes fördna elevs kärlek för Dick, och såsom qgvinna kände hon ett innerligt deltagande för henne, ty äfven bon hadle erfarit den. smärta, som söndersliter hjertat, då man våldsamt skiljes från föremålet för sin första och varmaste kärlek. (Forts.)