Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 3

af sorg, skämta icke så grymt, eller bedrag dig. ej sjelf; du vet att jag älskar en annan. Om denna kärlek är ett fel, så är det åtminstone det. enda verkliga jag. begått emot din faderliga. myndighet, och jag är hårdt straffad derför. Jag ger dig villigt ett dyrt löfte att aldrig blifva Dicks maka utan ditt fulla samtycke, men jag vill ej göra mig ovärdig min egen och hvarje ädel menniskaås aktning, genom att bortgifva min hand utan mitt hjerta och förnedra mina läppar genom en mened vid min skapares altare., Du skall få tid att tänka på saken, sade bankiren, tröstande. Mark är icke myndig ännu. Eftertanke skall endast göra mig mera bestämd, svarade hans dötter, Ack, hvad jag skulle förakta mig sjelf, om jag kunde tro. att jag skulle förändras. Jag skall icke älska, och kasta bort denna kärlek som jag kastar ifrån mig en handske eller en solfjäder — en leksak som ej roar mig längre. Jag har läst någonstädes,, tillade Hon, om en skön indisk planta, som blott en enda gång utvecklar en blomma; när. denna vissnar, dör också växten — se, sådan är för mig kärleken. Fadren kände Marions karakter för väl, för att tro att han skulle kunna böja henne efter sin önskan, genom att använda sin faderliga myndighet. Den enda möjligheten att lyckas var att vädja till hennes af naturen Varma, känsliga, tacksamma hjerta, som så väl skulle kunna uppfatta den ädla vänskap, som räddade honom från ruin, och den tacksamhet, som sökte återgälda denna hjelp. Sedan. bankiren lyckats lugna: den djupa ångest det första meddelandet af hans önskan framkallat, började han berätta för henne, såsom förut för Dick Tarleton, Marks. faders ädla uppförände öch den enda erkänsla han någonsin fordrat derför.