Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 3

lemnande till Kongl. Maj:t af föreskrifterna för riks. gäldskontorets förvaltning, gillades utan diskussion jemte bevillningsutskottets utlåtande n:o 34, angående allmänna bevillningen, samt lagutskottets betänkande n:o 88, angående inteckning i fast egendom; n:o 89, angående skyldighet för part att ställa borgen för kostnad och skada i och för fullföljande af vad till Svea hofrätt, och n:o 90, om ändring af 17 kap. 2 S R. B. Plenum fortsättes kl. 6 e. m: Presteståndet. Efter justering af protokoll, protokollsutdrag och åtskilliga 5 i cleri comitialis cirkulär, föredrogs bevillningsutskottets utlåtande n:r 34, angående bevillningssummans fördelning. Deruti omförmäles, att när allmänna bevillningen för 1855 uppgick till 1,303,389 rdr bko och 1856 till 1,386,504 rdr bko och inga särdelesväsentliga förändringar i hittills gällande bevillningsförordning blifvit vidtagna, kan man förutsätta att den äfven hädanefter skall årligen uppgå till 1,333,333 rdr 16 sk. bko eller 2,000,000 rdr rmt, hvadan utskottet tillstyrker ständerna att nu definitivt fastställa de bevillningsbebelopp, som förut blifvit förslagsvis beslutade. Hvarvid doktor Sandberg erinrade, att upplysning saknas huruvida de till folkundervisningen afsedda 250,000 rdr voro inräknade uti de 2,000,000 rdr, som nu skulle utgöra allmänna bevillmingen. Härtill svarade prosten Wåhlander, att oaktadt det ej var omnämdt i betänkandet, så afsåg dock meningen, att bevillningen skulle uppgå till det ifrågavarande beloppet utan att halfva skyddsafgiften deruti inberäkaades. Betänkandet bifölls. Statsutskottets memorial n:r 295, tillstyrkande att den nu upprättade riksstaten underskrifves af landtmarskalken och talmännen samt öfverlemnas till K. M:t. Erkebiskopen tillkännagaf, att riksstaten är ipprättad och blifvit honom förevisad; och memorialet blef bifallet. Samma utskotts memorial n:r 293, innehållande fortsättning och slut af riksgäldskontorets reglemene, angående detta verks inkomster, uppbörden och redovisningen af dit ingående bevillningsmedel, versets styrelse, dess betjening m. m. S 207—299. Selan alla paragraferna voro genomgångna och godkända, yttrade riksarkivarien Nordström reservationsvis emot 238 S, att i en särkilt hufvudbok borde uppsagas de till jernvägsanläggningar upplånte medel ;ch ingalunda, såsom genom någon outredd naturkraft i S blifvit stadgadt, sammanslås i den allmänaa hufvudboken. Komminister Beckman ansåg denna sammanblandning af jernvägsmedlen med riksgäldskontorets öfriga affärer uti samma räkenskapsböcker lätt kunna leda dertill, att de utländska statslånen kunna blifva använda till fästningar, till uniformer, med ett ord till helt andra ändamål än till jernvägar, hvadan han äfven reserverade sig emot förenämde t. I denna åsigt instämde doktor Sandberg. Prosten Holmberg deremot förklarade anledningen till len klandrade och trodde, att det i alla fall berodde af fullmäktige att öfver jernvägsmedlen föra särskilta räkenskaper. Professor Agardh reserverade sig emot 231 6:s föreskrift, att riksgäldskontoret endast skulle uppköpa obligationer, som utan kapitalförlust kundö Föryttras, hvarigenom det icke kunde ske med statsobligationer, som hafva kurs. Plenum fortsättes i afton kl. 5. Borgareståndet. Bevillningsutskottets betänkande n:r 34, angående bevillningssummans fördelning, stätsutskottets memorialer n:r 293, med förslag till stadganden i riksgäldskontorets reglemente, n:r 295, angående upprättandet af den nya riksstaten, och n:r 296, om öfverlemnande till Kongl. Maj:t af riksgäldskontorets reglemente, samt lagutskottets betänkanden n:ris 88— 90, afstyrkande väckta motioner, godkändes. Bondeståndet. Utan diskussion biföllos statsutskottets memorial n:r 293, med förslag till stadganden i riksgäldskontorets reglemente, angående detta verks inkomster samt uppbörden och redovisningen af dit ingående medel m. m.; samt samma utskotts utlåtanden n:ris 295 och 296, jemte bevillningsutskottets betänkande n:r 34 och lagutskottets betänkanden n:ris 88, 89 samt 90. Vidare justerades ståndets enskilta skrifvelse till K. M:t, om befrielse för rotehållare å Gotland från skyldigheten att hålla båtsmanstorp in natura.