Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 2

Mn Talade hon med er? frågade Dick. Den gamle log och gaf ett jakande tecken, Säkert har hon glömt mig nuw, tillade Dick. Nej, det har hon icken, svarade Nicholas; ty hon frågade, om ingen underrättelse kommit från er, och såg sorgsen ut då jag svarade nej. Jag är säker hon skulle blifva glad att få se er. Hvad ni skulle blifva förvånad att se huru förändrad hon är. Hon är sig lika olik som ni sjelf, och så lång och vacker! Jo, jon, fortfor han, det tycktes väl vara en ganska lång tid som ni var borta — men nu, då ni kommit tillbaka, synes det mig såsom i går, då vi båda lekte på kyrkogården och jagade fjärilar omkring grafstenarne. Vår hjelte erfor en innerlig glädje vid underrättelsen att hans unga lekkamrat var lycklig och ej hade glömt bort honom; ty Annie hade alltid varit hans gunstling och före Marthas, giftermål brukade hau kalla henne sin lilla hustru. Det var dock någonting, att ett vänligt bjerta mindes honom. Jag skall aldrig glömma detta ställen, sade han. Då jag var i skolan, brukade jag: ofta drömma derom — här har jag tillbragt både de lyckligaste och bedröfligaste stunder af mitt lif. Stackars moderb tillade han, vi fingo båda dyrt umgälla din olyckliga resa till Newarks kyrka med Amen Corner. Ja, olycklig var den i sanning, anmärkte Nicholas, Då de gingo framåt den smala väg, som förenade allmänningen med parken, såg Dick att det lyste i det hus, som förr var Nan Willis bostad. Denna besynnerliga qvinna hade alltid visat honom en särdeles välvilja, och hade, som våra läsare påminna sig, vid fler än ett tillfälle beskyddat honom för han grymma fiende.