Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 2

tärdes på stället och 21,031 hemtades. Svenska kyrkans utsigter, enligt Svensk Eyrkotidning. För hvar och en, som vill med uppmärk-1 samhet följa vårt lands kyrkliga tillstånd, är onekligen Svensk Kyrkotidning? en skatt. Utgitven af herrar ledamöter i teologiska fakulteten: i Lund, bland hvilka den välbekante riksdagsmannen domprosten Bring-intager det främsta rummet, och hafvande, som det påstås, erkebiskopen sjelf till medarbetare, uttalar hon på det mest otvetydiga sätt det prelatensiska partiets innersta tankar, sträfvanden och förhoppningar; och det är alltid en god sak för ett folk att känna hvart och ett af de partier, som kämpa om bildningen, makten och inflytandet. Synnerligen märklig är uti detta hänseende den artikel, som under rubrik af ?Svenska kyrkans utsigter? börjar årgången för det innevarande året. Den långa artikeln, som intager nära tvenne nummer, är fördelad i flera afdelningar. Den sysselsätter sig i det första med svenska kyrkans begrepp, uti det andra med de fiender, både inre och yttre, med hvilka kyrkan har att kämpa, samt derpå i det tredje med hennes framtida utsigter och de grunder och förslag, på hvilka dessa stödja sig. Då utrymmet icke medgifver att följa artikeln steg för sk så förbigå vi den första afdelningen, dröjande först vid det, som, rörande kyrkans förhållande till de yttre fienderna, det är till andra kyrkosamfund utom henne, förekommer i artikeln. Uti ett bref från Bern till. Frankfurter Journal? omtalades nyligen såsom en egen företeelse uti den nu pågående bekännelsestriden i Schweiz, att ett allt förtroligare för bund förberedes mellan de katolska ultramontanerna och de ortodoxa protestanterna. Med åberopande af Hengstenberg och konsorter i Berlin, säges det uti detta bref, predika våra strängt renläriga reformerta i sina tidningar frid till hvad pris som helst med den äkta katolska kyrkan, emedan det fordras begge partiernas förenade strid för att bekämpa den gemensamma fienden, den moderna otron. Derföre hafva de också uppträdt såsom varma försvarare af alla reaktionära åtgärder . i kantonerna Freiburg och Wallis ms. fl. Hos oss går det naturligtvis icke an, med hänseende till de misstankar för katolicism, för hvilka man i våra dagar så lätt utsätter sig — vi citera artikelns egna. ord — att uti detta fall föra ett alltför öppet språk. Men högst betecknande är icke destomindre artikelförfattarens yttrande om katolicismen, synnerligast när man härmed jemför den position, hvari han ställer sig till andra kyrkosamfund. Han säger nemligen sidan 19: Vi hafva talat om tvenne vår kyrkas inre fiender, verldssinnet och söndringsbegäret. Vi kunna icke underlåta att omtala dess yttre fiende, katolicismen. Är denna verkligen vår kyrkas fiende? Det gifves två slags katolicism och två slags protestantism. Det gifves en storartad, ädel, ända ned i djupet from, allvarlig, i de väsentligaste stycken sannt kristlig katolicism. Men det gifves ock en småsinnad, falsk, oädel, inga medel påaktande eller försmående katolicism. Sammalunda gifves ock en protestantism eller, för att nyttja ett ännu bestämdare uttryck, en lutheranism, som är sitt ursprung trogen, som håller sig fast vid Guds uppenbarelse i Sonen — lika med katolicismen — och Guds uppenbarelse i ordet — något olika med denna -— och låter allt ännat fara, ja försmår och bekämpar allt annat. ... Den bättre katolicismen och den bättre lutheranismen äro hvarandras motståndare. De kunna ej vara något annat. Striden dem emellan är en för den senare medfödd strid. . Lutheranismen utgick ur strid med katolicismen. Men derföre behöfva de icke vara hvarandras fiender i detta ords lägre bemärkelse. De hafva oändligen mycket gemensamt, oändligen mycket för båda heligt och dyrbart, oändligen mycket, för hvilket de böra akta och älska hvarandra och för hvilket de gemensamt böra kämpa . .. Och på den påföljande sidan säges: I betraktande af hvad de inre fienderna måhända åstadkomma, säga vi den yttre fienden vara minst farlig. Katolsk tro är dock bättre än ingen tro. Gudsfruktan efter katolsk ordning är dock bättre än ogudaktighet. Men vi gå ett steg längre oeh säga: gudsfruktan efter katolsk ordning är bättre än den separatistiska och egoistiska gudsfruktan, som hyllar blott sitt eget, som ej vill fatta något :annat än det egna, ej kan sluta sig till något annat, ej förödmjuka sig för något annat, utan gör det individuella till högsta sanning och högsta lag.n. Föf att fullkomligt fatta andemeningen af de sist anförda orden, måste vi först något litet fästa ossvidspråkbruket. De kyrkligt reaktionära i alla ländet hafva: uti sin kamp för folkens förslafvande under kyrkan helt och hållet vändt om det gamla språkbruket. Med otro; enkannerligen med den moderna otron, förstår man nu mera: icke ett förkastände af Christus eller af ett lefverne uti hans . sinne och anda såsom verldens frälsningsoch salighetsgrund, utan af de dogmer TTR ts NS OT SRINRT Kda ÖEOORETene, CE AEA ETERN TEESE: ROME