Aftonbladet – 4 mars 1858, sida 2

bekännelse, hvartill han fann sig uppfordrad både af heder och tacksamhet, En fjerdedels timma förflöt, hvarunder bankiren var upptagen i sitt enskilta rum af mr Quill. Dick skulle kunnat räkna hvarje minut, som förgick, på slagen. af sitt eget hjerta. Nu! tänkte han, då kassören kom ut ifrån sin principals rum, synbart förvånad öfver dennes min; jag skall således få veta mitt öde. Räkningen, mr Tarleton ? hviskade Quill, då den unge mannen mötte honom på vägen intill bankiren. Der, på pulpetens, svarade Dick; jag tror ni skall finna den riktig. Ni bör vara säker att den är riktig, sade den gamle gentlemannen allvarsamt. Vi tro aldrig något på ett kontor. Kom in,, sade mr Barnards välbekanta röst, tillsvar på Dicks knackning. Dörren öppnades och han stod inför sin välgörare, som räckte honom sin hand. Jag vågar ej tåga er hand, sir, sade ynglingen. Och hvarför inte? var svaret. rEmedan, jag emot min afsigt gjort mig skyldig till ett brott, som verlden skulle kalla otacksamhet, och som jag. sjelf måste kalla så, om ej mi ger mig förlåtelse, och detta är en sak, som jag hvarken vågar begära eller hoppas på. Jag hade noga öfvertänkt, i hvilka ordalag jag skulle bekänna min dårskap, mitt vansinne, men jag har glömt allt. Jag kan ej hysa en redig tanke. Jag känner mig som en brottsling inför sin domare. Mod! sade mr Barnard vänligt; ett erkändt fel är till hälften försonadt. Hvad har du att säga mig? z ;Detta är den olyckligaste stund i mitt lift. utropade Dick; ty det är den första: då jag ej kunnat rättfärdigagmig inför mig sjelf. Jag j j