Aftonbladet – 4 mars 1858, sida 2

älskar, och i den tro att mitt hjerta var starkt, att vördnad, tacksamhet och heder voro tillräckliga band att förtiga min dåraktiga kärlek, beslöt jag strida deremot. I går afton undföll mig en bekännelse derom. Min stackars gosse!l sade bankiren med en suck, du är ej den förste, som för mycket litat på din styrka.o Ni talar godhetsfullt med mig, sir; men ni känner ej storleken af mitt fel. Hade hon, som jag älskar, varit fattig, skulle vi tillsammans hafva trotsat fattigdomen, men hon är rik, hon står högt öfver mig, både i verldsligt afseende och genom personliga företräden. Jag ser att ni ej fattar min mening. Edert hjerta är alltför ädelt att kunna förstå mitt. Det är Marion, er dotter Marion, som är mitt hjertas afgud, ty ack! denna kärlek kan aldrig förverkligas. Himlen vare lof, att du ej bedragit migh sade mr Barnard, djupt rörd, och att jag ännu kan lita på tro och heder. Hade du det, skulle du verkligen funnit den stränge, obeveklige domaren i mig och ej den deltagande vännen. : Dick, tillade han, jag vet allt som tilldrog sig emellan dig och min dotter i går afton.n Och ni förebrår mig dock icke? Jag kan icke förebrå och smärta dig på samma gång-, svarade Marions far allvarligt. Jag vet att bekännelsen var en följd af en sådan hastig ingifvelse, som de mest sansade stundom äro ur stånd att beherrska. Jag frågar äfven mig sjelf, huruvida det varit välbetänkt af mig att låta två unga personer, så likstämmiga som I ären, lefva under samma tak i oinskränkt förtrolighet; och den enda ursäkt jag kan finna för mig, är att jag glömt, det I ej längre voren barn. Denna vänlighet, detta ädelmod, min vör