Aftonbladet – 4 mars 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. AR J. F. SMITH. ) Då han åter inkom i balrummet, fann han Roderick och sir Mark, hvilka otåligt afvaktade hans återkomst. De väntade att finna honom mållös af raseri och harm öfver hvad de ansågo för otacksamhet och förmätenhet af Dick; hans utseende bar dock i stället uttryck af sorg, snarare än harm. Ni bar funnit att mina ord voro. sanna ? anmärkte den senare. Sanna till hvar enda bokstaf, Mark,, svarade hans förmyndare; de älska hvarandra. Den ofö ade! utropade baroneten. Säg sna den olycklige, anmärkte bankiren; ty felet är egentligen icke deras. Jag har att förebrå mig sjelf brist på tillräcklig försigtighet. Jag har tillåtit dem vara för mycket tillsammans — och glömde att de. ej längre voro barn, utan hade uppnått en ålder då hjertat vill tala. Då båda voro så känsliga och dessutom begåfvade med både inre och yttre företräden — var det väl underligt att de skulle älska hvarandra? Vid himmelen! hviskade Roderick till sin sammansvurne, är icke den gamle narren till hälften böjd att förlåta dem? Du känner honom icken, svarade Mark lika sakta; han skulle förr dö, än han bröt sitt gifna löfte till min far. Hans följeslagare höjde -på axlarne; han hade ej något begrepp Om hur stark tacksamhetskänslan kan vara i somliga bröst, Jag skulle hafva önskat, återtog bankiren till sin: myndling, ,att denna olyckliga böjelse aldrig egt rum, och ännu mer att du ) Sa Aftonbl. n:r 10—18, 20—37, 32-—51