STOCEHOLM den 4 Mars. igt. att ett ridom ha så litet det det vara möj preste öch tionens likväl Nå na leda och :estämma riks: gång och icke blott bindra fram, ången af de reformfrågor, på hvilkas lösning nationen med oro väntar, utan äfven genomdrifva snart sagdt allt hvad som i anslagsväg behagar dem och hofvet? Att skulden härför i icke obetydlig mån drabbar borgarsetåndet och bondeståndet, ha vi redan uti. en föregående artikel antydt. Borgareståndets anor såsom förfäktare på I riksdagarne af mera upplysta och frisinnade åsigter äro icke särdeles gamla. Under frihetstiden visste man knappt att det fanns till; det lät i allmänhet föra sg i omyndighetens ledba: d, och det utgjorde sedermera framför något af medstånden ett villigt redskap i Gustaf IIf:s land, då han 1789 faktiskt återinförde enväldet. Efter bildandet af vårt nya a statsskick bibehöll borgareståndet länge nog, med det rojalistiska devouementet, sin nullitet, och först vid 1518, 1823 och 1829 årens riksdag började det tilldraga sig någon politisk uppmärksamhet, genom några dess talangfulla ledamöter, hvilka bättre än andra förstoda sig på de finansiella frågorna och bildade ett I parti, hvars egentliga mål var genomdrifvandet af anslagen för Göta kanal. Borgareståndets förstärkning vid 1834 års riksdag med fem ledamöter från bruksdistrikterna förändrade emellertid helt och hållet ståndets fysionomi, och vi behöfva icke erinra våra läsare om den utmärkt hedrande politiska plats borgareståndet intagit under såväl sistnämda som de fem efterföljande riksdagarne, och hvaraf följden bland annat varit, att frihet i -handel och näringar hos borgareståndet alltsedermera funnit de ifrigaste försvarare och att ståndet sjelft beslutat att ytterligare förstärka sig med svenska medborgare i städerna, som icke tillhöra något stånd eller någon klass. Vid dessa riksmöten har äfven en välgörande samdrägt, nästan uteslutande i alla frågor, rådt emellan borgareoch -bondestånden. Under innevarande riksdag har likväl beklagligen en förderflig brytning i sistnämde bänseende blifvit åvägabragt icke blott emellan de två stånden, utan äfven inom. de begge stånden hvart för sig. Det gamla oppositionspartiet, bildadt af den såsom politisk karakter och parlamentarisk talang oförgätlige Thore Petrd, var visserligen icke utan sina brister, men det handlade dock efter bestämda grundsatser i de -konstitutionella och framför allt i anslagsfrågorna. Det har numera blifvit helt och hållet sprängdt. Hofvet har inom borgareståndet fått lika ifriga förespråkare sompå riddarhuset, och representanter, som från föregående riksdagar räknade ett aktadt namn för sjelfständighet och karaktersfasthet, hafva nu, till en del såsom en följd af den förbistring, hvilken de olyckliga jernvägsstriderna framkallat, lupit öfver till en motsatt sida och dragit med sig många andra rik sdagsmän, bland hvilka fiera som äro liberala i hvad som rörer handel och näringar samt några sociala reformer, men deremot fullkomligt likgiltiga för de politiska, och besatta af ett slags optimisti isk passion för ån och förhöjda anslag, HResultaterna ligga för öppen dag både i statslånefrågorna, i jernvägsfrågan och framför allt i det förstärkta statsutskottets voteringar, till hvilkas utgång, i de allra flesta frågor, de, under partistriden om jernvägsbygnaderna till utskottet valda ledamöter och den, för beredande af framgång åt Sörmlandsjernvägen och det på densamma baserade systemet, mellan erna ingångna koaliAtvel i väsentlig mån bidragit. de har efter vår tanke varit det för riksdagens resultater i. politisk riktning helt och hållet bestå nde; och det stora som der m den rådande ihetslrågnin vensom de i reformerande anda, hvilken företrädesvis nom ledamöters af .borgareståndet nit gjort i underdånig önsk till utredning att man sna statsmän, för tal dugliga led Hvad bonde. r, så ha vi redan förut yttrat oss något. ut rligare om ställningen inom detta stånd. Hvar och en, som närmare följt riksdagförhandlingarne, finner lätt, att bondeståndet under denna riksdag antagit en annan karakter och sökt psjelfständigheten på en annan yäg än förut. Detta stånd hade under de riksdagar, som förflutit sedan 1809, gjort sig kändt för en samvetsgrann och betänksam uppfattning af sin befogenhet att deltaga i utöfningen af svenska folkets urgamla rätt att sig sjelf beskatta, och i de politiska frågorna. hade det, ehuru inom sina leder räknande män sådana som Anders Danielsson, Nils Månsson, Hans Jansson m. fl. nära slutit sig till och stält sig under: ledning af oppositionen på riddarhuset, så länge en sådan existerade, och sedermera af oppositionen i borgareståndet. Nu har bondeståndet, såsom man triumferande förkunnar på vissa håll; der de maktegandes innersta tankar framskymta under något orena ombhöljen, börjat vemancipera sig, och emancipationen består deri, att ståndsmajoriteten ågor, hvilka vit : hänskjutna gåt LG en h legion at att till dem finna tillräckligt an