Aftonbladet – 4 mars 1858, sida 1

skan efter rikedom varit rent sjelfvisk, skulle den med er sinnesstyrka och era talanger ingifvit hopp och ej förstämning. Det är endast, då våra renare och bättre känslor äro kallade till verksamhet, och andras lycka beror af vår framgång, som vi frukta. Egoisten är alltid säker på sin sak. Detta var, ett direkt yttrande, som ej kunde undvikas. Jag medger,, svarade den unge mannen, att jag aldrig skulle kunna önska mig rikedomar för blotta nöjet att räkna mina skatter, eller det lika lumpna att bortslösa dem för min egen räkning. Det är blott fattigdomens förbannelse jag skulle vilja undvika; den utsår tvifvel mellan vänner — det kan ej finnas jemlikhet mellan två personer, om den ene är rik och den andre fattig. Äro då dygd och talangerier tanka af så ringa värde? : Ganska ringa! Verlden har blifvit materialistisk. Allting värderas efter mått och vigt. Hvad verlden beträftar, har ni kanske rätt, sade miss Atkin efter ett ögonblicks begrunI dande; men ovisa äro de som lefva i eller för verlden. Sann lycka kan endast finnas inom den trängre kretsen af ömma band. Ån om de skulle brista? Då måste man söka tröst inom sig sjelf och filosofien. Skall den läka hjertats sår? : oDen skall förbinda dem, svarade hans varnande vän. -De som lida oskyldigt skola finna styrka. I Vid denna punkt i deras samtal slutade dansen och ynglingen, som fått Marions löfte till den nästa, lemnade henne med ett ansigte strålande af sällhet. Stackars gossel tänkte miss Atkins för sig sjelf, då hon märkte den rodnad som uppsteg på hennes fordna elevs kind, då han nalkades