Aftonbladet – 4 mars 1858, sida 1

ej varit redskapet för dess upptäckt. Han var dock din barndoms lekkamrat och är numera den yngling du kallar din vän. Baroneten rodnade häftigt vid denna förebråelse. I detta fall, sirs, sade han, har ni blott att förlåta er protegå och begåfva honom med Marions hand tillika med hennes förmögenhet. Jag ber er att för all del icke hålla ert löfte till min far. Det hopp jag från barndomen blifvit lärd att hysa, skall icke stå i vägen för en så önskvärd förbindelse. Löften äro endast ord, som af en fläkt kunna kullstörtas — åtminstone för somliga. Men icke för mig, Mark, inföll mr Barnard. Blötta misstanken om en sådan afsigt af mig är en förolämpning, som blott kan ursäktas af din upprörda sinnesstämning. Förbindelsen mellan din far. och mig har fått ökad styrka genom hans död. Hade han lefvat, kunde han löst mig derifrån; som det nu är, kan blott ett förhållande göra det. Och tillåter ni mig fråga, sir,, sade den unge mannen djupt sårad, hvilket förhållande, i er tanke, skalle rättvisa en sådan handling ? Ett, som troligen ej skall inträftan, svarade bankiren undvikande. En undflykt är intet svar, anmärkte baroneten. Nåväl, jag skall säga dig det, svarade bankiren och fixerade honom skarpt; din egen ovärdighet. I det bref till din far, som innehåller mitt löfte, skall du finna följande ord: — jag bifaller förbindelsen mellan våra barn, som bekräftelse af vår långvariga och bepröfvade vänskap, såvida Mark bevisar sig ega en lika rättsinnig och ädel karakter som hans far. Hans båda åhörare vexlade blickar och Roderick fröjdade sig i hemlighet öfver det för