så vidt jag vet, cch hans verkliga namn och ställning i samhället äro. obekanta för mig. Den qvinna, som hade vård: om mig under min barndom och som jag länge. ansåg för min mor, är död. Våra läsare hafva säkert icke glömt, att Amen Corner hade sagt honom det; i hopp att plåga honom, då. han fick se honom i bankirens vagn i London. Jag har nyligen, fortfor han, haft anledning att tänka mycket på min barndoms händelser, och finner något hemlighetsfullt i dem, som föga öfverensstämmer med päståendet att min far varit någon menniskas tjenare. Måhända, tillade han betydelsefullt, skall den saken snart. blifva klarare. Gud gifve det, min bästa vänb utropade hycklaren med låtsad värma; ingen kan uppriktigare än jag glädja mig åt om du är af ett stånd, som öfverensstämmer med ditt värde. Som emellertid den man, med hvilken du råkat i strid, synes lika säker på sanningen af sina påståenden, ber jag dig låta hela saken hvila för tre dagar, inom hvilken tid han påstår sig hafva i sina händer nödvändiga dokumenter för att bevisa hans fullkomliga rätt till Amen Corners försök att taga dig från skolan. Och om han ej kan bevisa: det? sade Dick. I detta fall, sade baroneten, kan mitt uppförande ej blifva tvifvelaktigt; heder såväl som böjelse skola tvinga mig att bestämma mig för en af mina vänner; emellertid kan jag ej dölja för mig, att Roderick handlat som en vän emot mig. På detta vilkor går jag in derpå.n Och ni förnyar icke cor tvist i morgon? Nej, svarade Dick; jag skall aldrig göra min välgörares hus till en scen för några tvister; att han är mr Barnards gäst skyddar honom för allt, utom mitt förakt, Mark, tillade