Aftonbladet – 27 februari 1858, sida 2

tokoll i ämnet. Vi erinra huru vi funnit lå-. nets medeltid vara 22 månader 6 dagar, ränteprocenten 8.032. Bankofullmäktige hafva funnit medeltiden vara 23 månader och procenten 7.71. Ehuru vi tillstå att vi af bankmän ex professo väntat en mera exakt beräkning, anmärkes emellertid, att åtminstone finansdepartementets officiela och halfofficiela beräkningar och uppgifter, att medeltiden vore 27 månader och procenten 7;, såsom från bankofullmäktiges åsigt alltför mycket afvikande och alltför svagt motiverade, torde få anses hafva förfallit. Då likväl mellan vår procentsiffra 8.052 och fullmäktiges 7.71 vi finna skilnaden 0.342 vara alltför stor att förbigås med tystnad, och någon utredning af fullmäktige ej ytterligare torde vara att vänta, vilja vi söka uppvakta med en sådan. Många, men finansoch bankmän isynnerhet, känna förut skilnaden mellan diskont, som på ett lån erlägges förut för viss tid som detta derefter kommer att begagnas, och ränta, som på ett lån erlägges efteråt för viss tid som detta redan varit begagnadt. Vid 6 procent diskont för år minskas sålunda vid årets början ett lån af 100 med 6 till 94, som vid årets slut betalas med 1003; eller, hvilket är detsamma, vid 6 procent diskont ökas 94 på ett år med 6 till 100. Vid 6 procent ränta deremot ökas 100 på ett år med 6 till 106, och vid 6 procent egentligt ränteafdrag för ett år minskas 106 med 6 till 100. Men att förtjena 6 på endast 94 är naturligtvis mera än att förtjena 6 på 100; derföre är 6 procent diskont drygare eller mera än 6 procent ränta; sålunda finnes att 6 procent diskont är lika med 6.383 procent ränta, och att 6 procent ränta är lika med 5.66 procent diskont. Sammalunda finnes att 8.052 pro-1, cent ränta motsvarar 7.452 procent diskont; genom den förra ökas på ett år 100 med 3.052: till 108.052; genom den senare ökas på ett år 92.548 med 7.452 till 100. Sedan vi sökt att konseqvent till rätt tid hänföra det som i räntan skulle inbegripas, och enligt åberopade uppsatser funnit ränteprocenten vara 8.052, är alltså i och med detsamma funnet, att deremot svarar diskont-procenten 7.452, som är 0.c eller 3; procent lägre än den förra. Men bankofullmäktiges ne fr I — RN FA JR HR RA FR RR rr nr J— JK — fä JA I fär AN AN Rå deremellan liggande siffra 7.11 procent är, hvarken ränta eller diskont, utan en missle-. dande blandning af båda, en produkt af två olika : principer, såsom nedan vidare antydes. Emellertid erinras om Aftonbladets förra hemställan, huruvida icke vid utlåning kunde bestämmas något lägre vilkor än 9 procent diskont eller IV procent ränta, med ökadt skäl af ofvan : funne diskont 7.452 eller icke fullt 7Y, procent, svarande emot 84, procent ränta, hvilken höga siffra vi fortfarande anse uttrycka lånets relativa dyrhet eller billighet vid upplåningen. Beträffande lånets medeltid, så heter det visserligen i kontraktet, att lånet förfaller efter hand, tidigast den 15 Sept. 1859, senast den 15 Dec. 1860, mellan hvilka båda dagar medelförfallodagen funnits vara den 15 Junil. 1860. Men det oaktadt finnas i kontratet omständigheter som göra att bankofullmäktige måst anse förfallodagen inträffa 14 dagar tidigare eller den 31 Maj, och sammalunda måste vi anse medelförfallodagen inträffa ännu tidigare på grund af andra omständigheter i kontraktet. Faktiskt är att af 2 millioner mark, som skola erhållas den 3 April 1858, provisionen 225,000 mark på samma gång skall afräknas, så att endast 1,775,000 mark fås till begagnande, det vill säga att icke 2,000,000 mark utan endast 1,775,000 mark kunna genom återutlåning göras räntebärande. Då frågan är att utröna den sammanlagda direkta och indirekta ränta, som verkligen drabbar lånet, då alltså det är räntan som sökes, icke diskonten, då någon upplupen ränta ej finnes vid lånets början, måste i så fall 225,000 mark, som då tages af sjelfva kapitalet, kalkulationsvis upptagas såsom kapitalutbetalning. Men då denna utbetalning redan den 3 April 1858 af 225.000 mark icke l alls blifvit afsedd vid medelförfallodagens bestämmande till den 31 Maj 1860, kan med hänseende till denna icke rätteligen sägas, att 2 millioner, som erhållas den 3 April 1858, få begagnas 26 månader, utan på sin höjd skulle detta kunna sägas om 1,775,000 mark, hvaremot 225,000 mark begagnas 0 månad. Hela lånets medelförfallodag måste följaktligen inträffa tidigare än den 31 Maj 1860, och derigenom hela lånets funna medeltid 23 månader blifva mindre, och ränteprocenten höjas i samma mån som provision och öfverränta till lika stort belopp måste utgå på kortare tid. Eller, då lånet ingår med endast 977, procent, är klart, att då beloppet af privision och öfverränta måste läggas på endast 971,, blifver detsamma jemförelsevis drygare, än om det lägges på fullt 100. Om, exempelvis, 100 lånas med 25 procent rabatt, så att endast 75 erhålles att efter viss tid återbetalas med 100 jemte ränta derå dessutom, så — äfven om samma rabatt räknas med ränta — ifråga om den medeltid som hela lånet verkligen begagnas och den ränta som erlägges, kommer man uppenbarligen till ett falskt resultat, om man vill anse sig hafva begagnat till fullo 100 hela den tid,som man verkligen begagnat endast 75. En dylik förvexling, sammanfallande med förvexling af diskont och ränta, anse vi ligga i bankofullmäktiges uträkning, hvilken, med behörig justering af lånets medeltid och derpå beroende räntefot, till sitt resultat torde i det när naste öfverensstämma med vår. Må LITTERATUR. Menskliga utvecklingens historia. Öfversigt af N. Ignell. Två delar. Stockholm, hos Zacharias Häggström. Det är med det intryck af tillfredsställelse man erfar, då man erhållit något mera än man väntat, som vi nyss slutat läsningen af den sist utkomna delen af detta arbete. Vi äro visserligen från hr Ignells föregående skrifter