Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 3

—-— a bemödande han utvecklade att behaga honom, ej allenast vid middagen, men ock på operan, öfvertygade henne, att han hade. något ovanligt och utomordentligt intresse af att vinna hans förtroende, och hvilket detta intresse var, hade hon redan till hälften anat. Hade hon varit alldeles säker derpå, skulle det i hennes nuvarande sinnesstämning gifvit henne ett fruktansvärdt vapen i händerna emot honom, ty hennes kärlek började förbytas i hat — det starka, hämdlystna hatet hos en qvinna, som funnit att hennes kärlek först varit ett mål för kalla beräkningar och sedan blifvit hånad och förorättad. . De förluster hennes förmögenhet lidit, genom hennes svaghet och hans slöseri, kommo först i andra rummet. Han älskade mig aldrig, sade hon ofta för: sig sjelf, och dock uppoftrade jag allt för honom: blodets band, min brors förtroende, aktningen för mig sjelf. Jag har sått den dyrbaraste säd i en ofruktbar jordmån. Om verlden känt mina handlingar, skulle den haft rätt att fördöma mig — att förakta mig, men icke han, för hvars skull jag syndat. Hennes belägenhet var sorglig. Genom sitt förhastade giftermål, strax efter sir Harrys död, hade hela hennes slägt dragit sig ifrån henne. Hon hade ingen vän i hela verlden, till hvilken hon kunde vända sig om råd och hjelp; i denna -ytterlighet föllo hennes tankar ofta på mr Elton, juristen. Hon hyste intet tvifvel om hans redlighet; på hans klokhet hade hon sett tillräckligt prof, genom det fintlighet hvarmed han öfverlistat henne den natt då hennes bror dog. s Det dröjde emellertid, innan hon kunde förmå sig att rådfråga honom. Hon plågades af samvetsqval, men ångern hade ännu icke gjort henne ödmjuk till sinnes. (Forts.