Aftonbladet – 25 februari 1858, sida 3

personer. Dessa tvenne gamla dårhus ersattes sedan af den Morostan, som omkring år 1287 upprättades i förening med nyssnämde sultan Kalauris moske. De olyckliga sjuke förströddes här med musik från en upphöjd plats, hvaraf man ännu ser lemningar i midten af den gård, kring hvilken de vansinniges burar befunno sig. Jag må väl kalla dem burar, dessa knappa två alnar höga, fyrkantiga nicher i muren rundtomkring gården, i hvilka de dubbelt beklagansvärda sjuke voro inneslutna inom täta galler och ofta belagde med fjettrar. Numera äro, såsom jag nämt, de sjuke flyttade till ett annat ändamålsenligare hospital, som står under europeiska läkares vård och uppsigt. Vid slutet af bazaren El Ghorieh finner man en af de många grafvårdar, som blifvit uppförda till sultan El Aschraf Khansåh el Ghöris minhe, den siste mammeluckregenten af Borgit-dynastien, som stupade år 1517 i Syrien nära Aleppo emot turkarne under sultan Selim. Denna grafvård är, såsom vanligt, en moskå, en af de mest pittoreska produkterna af den moriska stilen i Kairo. En ringa backschisch (gåfvan) till moskåns vaktare skaffade mig inträde äfven i det sköna grafhvalfvet, öfverbygdt med en grandios kupol, hvats fordom rika sirater; bildande geometriska figurer af omvexlande röda; gröna och blå månghörningar, tidehs tärande tand beklagligen mycket skadat. Här visade den gamle väktaren tvenne grafvar, den ena sultan El Ghöris och den andra Toman Beys, hans brorsons, som af den segrande Selim blef hängd på Bab-el-Zoälih, den vanliga afrättsplatsen i Kairo. Då vi kommo ut från El Ghöris graftempel, sågo vi bazaren framför oss fyld af en lång likprocession. Det var en rik man och familjefader som fördes till sin sista boning