Aftonbladet – 25 februari 1858, sida 3

UTRIKES. Södra snällposen medförde i dag tidningar från London af den 18, Paris, Brissel och Berlin af den 19, samt Hamburg af den 20 dennes. FRANKRIKE. Lagstiftande kåren antog den 19 dennes säkerhetslagen med 227 röster mot 24. Förhandlingarne rörande densamma börjades den 18. Emil Olivier öppnade diskussionen och yttrade hufvudsakligen följande: Talaren sade sig uppträda för att uppmana kåren att förkasta det framlagda lagförslaget; han handlade dervid icke i något partiintresse, han angrep ingen, utan ville blott helt enkelt betyga sin vördnad för den legitime suverän, hvilken, enligt Mirabeau, är rättvisamn. Tal. förklarade. sig tala endast för kåren, icke för allmänheten. Först och främst klandrade -han, att lagförslaget blifvit framlagdt under en falsk förevändning; ty attentatet, hvilket försynen lyckligtvis afvändt, hade blifvit anlagdt utomlands och: utfördt af främlingar samt vore således icke något franskt brott. Den andra förebråelsen, han gjorde förslaget, var, att det kränkte alla grundsatser, hvilka de civiliserade folken betrakta såsom den väsentliga grundvalen för brottmålslagstiftningen. Förslagetx, fortfor tal., kränker för det första grundsatsen om maktens fördelning. Lagskipningen måste alltid vara skild från den exekutiva makten, på sätt Montesquieu lärer, ty i annat fall skulle domaren kunna innehafva en förtyckares makt. Lagförslaget öfverantvardar medborgarnes egendom och frihet åt tre agenter för den verkställande makten. Inför denna nya slags domstol försvinna de former, som man till och med vid den skyndsammaste procedur icke kan undertrycka. Intet förhör, ingen konfrontation med vittnena, intet försvar, ingen offentlighet. Hvarje brottmålslag bör klart och tydligt bestämma brottet, ty eljest är den ett hot i stället för en säkerhetv. Tal. öfvergick härefter till lagförslagets särskilta bestämmelser, för att visa huru 0tydligt det är och huru det kan lemna tillfälle till alla möjliga tydningar. Derjemte uppträdde han med stor energi mot den retroaktiva verkan lagen har, hvarigenom alla lagstiftningens fordringar undergräfvas. Enligt hans tanke besitter regeringen tillräckligt stränga lagar för. att kunna bestraffa dem, som hopspinna komplotter, deltaga i hemliga sällskap eller göra sig skyldiga till andra dylika förbrytelser. Den nya lagen är således, sade han, riktad blott mot dem, som afbida ändra tider, samt fäste derefter uppmärksamheten på de följder, som lagen skulle medföra. De, som ådagalagt missnöje, som röstat annorlunda än man önskat o. s. v., kunna hemfalla under denna lag. Dessutom ger den anledning till politiska angifvelser. Husbönder hafva att frukta för tjenare, som de afskedat, borgenärer för sina gäldenärer o. s. v.; den nya lagen blir ett vapen i händerna för alla dåliga lidelser: Den stora politiken måste, fortfor tal., sbeherrskas af moralen; endast den lilla politiken kan förakta henne.: Men till och med enligt denna lilla politiks reglor är den nya lagen dålig. I hafvenregerat i nio år. I hafven fred med verlden. I hafven en talrik och krigisk armå, en skicklig polis, en ofantlig budget; strategiska vägar genomkorsa eder hufvudstad, och verkliga citadell höja sig på åtskilliga punkter.:. Ingen frihet finnes qvar; den farligaste af alla friheter, pressfriheten, består uti att icke säga någonting annat än hvad som behagar regeringen, och I fordren likväl lagar för den allmänna välfärden. Befaren I icke, att landet kan svara eder: sJag har uppoffrat min frihet åt eder, mina traditioner, dem jag köpt med mitt blod, och som gjort mig rik på ära, för att erhålla en smula fred, och I fordren ett nytt offer!m Hvar skall detta stanna? Om icke den makt, I redan så länge egt, gör eder tillfyllest; så skall icke heller .den nu ifrågavarande lagen vara tillräcklig.