Aftonbladet – 24 februari 1858, sida 2

ömsevis, men vi förblefvo obevekliga. Stackars Gog var förtviflad och bedyrade att han också skulle följa med. Olyckligtvis var det ingen plats för honom; — jag säger olyckligtvis — ty skilsmessan var högst smärtsam. Det kan jag så väl föreställa mig, sade Dick; ty alla menskliga känslor hos honom hade koncentrerat sig i den enda: kärleken till din syster. Nåvälv, fortfor berättaren, spekulationen slog felt. Parisarne, som svärma så mycket för Shakespeare, tröttnade snart att höra honom. De föredrogo Victor Hugo och Alexander .Dumas, hvilka jag är öfvertygad att de i sitt innersta hjerta sätta långt framför honom. Miss Smithson, den förnämsta aktrisen, gifte sig med Hector Berlioz, kompositören, och sällskapet skingrades, men vi stannade qvar. Direktören för Theatre Gymnase hade sett Pet och mig dansa din dans, Dick, och han engagerade oss genast. Det måste varit en lycklig förändring för er. Lycklig! upprepade Sam; det var ett riktigt elände. Gud förbjude att min värsta fiende, om jag hade någon, skulle behöfva uthärda hvad jag led, ej för min egen, men för min systers skull, hvars skönhet, så ung hon var, gjorde henne till ett föremål för de förderfvade varelsernas af hennes. eget kön spekulationer och de knapt mindre gemena förföljelserna från vårt, Det var, som jag sade, en svår tid. Det fordrades all min uppmärksamhet för att motverka alla planer att föra bort henne — att skilja oss åt. Men jag gjorde dem om intet, sade han med stolthet, och Pet förblef ej allenast lika ren och oskyldig, som då du såg henne, utan äfven okunnig om de snaror, som varit utlagda för henne.