Aftonbladet – 24 februari 1858, sida 2

och inbjuder hr Trottet till dess afhörande j li illa som intressera sig för denna fråga, utan ifseende på hvilken åsigt i ämnet de tillhöra. Föredraget hålles på franska språket. Ingen nträdesafgift erlägges: — En öfversättning på norska af FrithiofskR Saga har, enligt Svenska Republikanen, utkommit i Madison i Visconsin af Förenta Sta-, terna. g — Det är nu afgjordt, att i nästkommande Juni månad åter ett försök skall göras medj: nedläggände af den transatlantiska telegraf-s kabeln. Förenta Staterna skola för detta än-19 damål utrusta fregatten Niagara, och England fregatten Agamemnon. Nedläggandet skall, (q såsom först varit ämnadt, börjas på halfvalr vägen mellan båda kontinenterna: — Enligt tillkännagifvande på aftinzt ställe i tidningen är här i hufvudstaden under bildt ning en pensionsförening för skeppareenkor, , å hvilken vi fästa de sjöfarandes uppmärksamhet, för hvilka den står öppen. — Generaltullstyrelsen har under den 19 innevarande månad utnämt och förordnat e. o. kanslisten C. Nordenson att vara tullkammareföreståndare och tullverkets ombud i Mariestad. — Förberedande åtgärder till jernvägsbygppden i hufvudstadens närmaste grannskap ära ofördröjligen komma att taga sin början med bergsprängning och uppförande af bostäder för den talrika arbetsstyrkan. — Å Ladugårdslands polisvaktkontor vid Storgatan har i dag en telegrafinrättning blifvit öppnad af samma slag som de å vaktkontoren vid Beridarebansgatan och Myntgatan. Dessa tre vaktkontor sti således nu i telegrafisk förbindelse med hvarandra; Inom kort komma äfven de öfriga polisvaktkontoren att förses med sådana. v e 1 — Man läser i Halmstadsbladet följande om den unga småländska bondflickan, till hvars fördel mll Walerius nyligen gifvit en konsert i Halmstad: Vid ett marknadstilfälle i Ljungby i Småland, i Juli månad sistlidne år, hade det sig så, att en ung many: herr v. häradshöfding Tornerhjelm, händelsevis kom att nalkas en folkhop, som samlat sig omkaing en ung flicka, hvilken, åtföljd af sin moder, genom sin sång sökte tillvinna sig sina bättre lottade medmenniskors välvilja, uppenbarad i form af en och annan liten slant. Röstens ovanliga skönhet kom äfven honom att stanna och en längre stund lyssna till den konstlösa men icke desto mindre djupt gripande sången. Anande att hos denna unga flicka möjligen låge fröet till en större talang, beslöt han att blifva hennes hjelpare och beskyddare, och anmodade efter någon tids förlopp den ädla koncertgifvarinnan mamsell Walerius, att för detta ändamål åtaga sig hennes första bildning, hvilken önskan denna också godhetsfullt gick till. mötes. I denna goda skola har hon också redan hunnit förvärfva sig en, i förhållande till hennes ungdom och låga bildningsgrad vid upptagandet sarht den korta lärotiden, ej så ringa konstfärdighet, hvilken Hon, till publikens stora belåtenhet, vid koncerttillfället ådagalade. Utom de svenska folkvisorna och ett par af Lindblads vackraste sånger, dem hon med mycken känsla och naivetet föredrog, bemärka vi isynnerhet duetten ur Titus: Jag gränslös lydnad svär digp, hvari hon utförde Vitellias parti på ett sätt, som röjde stora anlag för det dramatiska. Hennes röst är en hög sopran, och eger, oaktadt hennes ungdom (hon är ej mer än 14 år gammal, en klarhet, jemnhet och styrka, som, i förening med stora musikaliska anlag och en riktig metod, säkerligen torde väcka stort intresse äfven hos hufvudstadens konstälskare. Vi hafva nemligen hört sägas, att mamsell Walerius, som Jär ha för afsigt att fram på sommaren begifva sig härifrån till Stockholm, kommer att, för vidare utbildning, dit medtaga sin unga elev. — I Grenna Tidning läses: Den 12 dennes afled härstädes en gammal veteran, Å deltagare uti Napoleons och Carl Johans fälttåg. Å Holst (adliga ätten n:o 155) föddes 1782 på säteriet ÅT Ekströmmen i Östergöthland, undergick officersexamen i Stockholm 1800, och blef genast derefter utnämd till kongl. lifdrabant, tjenstgjorde såsom sådan vid 1800 års riksdag i Norrköping. Varande af ett vildsint lynne, kom han i gräl med en kamrat och afhögg dennes ena öra; måste till följd deraf begära afsked 1804 och ingick i fransk krigstjenst. Här. tjenstgjorde han vid en husarströfkår och utkämpade derunder mången farlig strid, hvilket hans många svåra blessyrer bevittna; en gång var han fången i Österrike, men rymde snart jemte en annan svensk, De Besche. Erhöll 1805 vid Ulms belägring tapperhetsmedalj; deltog i affären vid Halle under Bernadottes befäl. Vid fransmännens inbrott i svenska Pommern 1807 öfverlöpte han jemte De Besche till svenska lägret, och den förste svensk han påträffade, var hans egen broder, dåvarande ryttmästaren, numera öfverstelöjtnanten Holst. — Bevistade fälttåget i Finland, såsom anförare för en kanonjulle, och verkstälde flera maktpåliggande rekognosceringar; borttog från ryssarne flera båtar vid Kimito-landet och bortdref en afdelning kossaker, Anstäld, som vi tro, vid Carlstads jägare, bevistade han norska fälttåget 1814, deltog i affären vid Leda skans, Lier och Medskog, der hela brigaden blef förstörd, och Holst förlorade alla sina effekter, äfven medaljen från Ulm. — 1816 blef han underlöjtnant i armån, och var den äldste inom svenska armån i sin grad. Erhöll år 1855 Carl XIV:s medalj. Holst var en stor beundrare af Carl Johan; han angaf sin egen morbroder, kaptenen Linsfeldt, för högmålsbrott, och denne dog i fängelset (händelsen finnes omtalad i Crusenstolpes Carl Johan och svenskarnev). Holsts kropp var betäckt med blessyrer; deribland märktes ett svårt sabelhugg öfver bjessan, ett dylikt öfver käken samt flera på benen; för några år sedan utvärkte en bösskula ur hans rygg. — Holst dog af slag natten mellan den 11 och 12 dennes; dagen förut gick han ute, och ingen kunde ana hans snara frånfälle, ehuru han beklågade sig deröfver, att hans krafter blifvit brutna efter det svåra anfall af rödsot, som förliden höst hemsökte honom. — Några dagar före hans död vidtalade vi honom att söka bekomma Helenamedaljen, men han svarade, att han var så förtjust öfver att få bära Carl-Johans-medaljen, att han ogerna skulle tillåta det någon annan medalj prydde hans bröst, ville dock fundera på saken. Han efterlemnar hustru och 4 barn. — Å förslag till Hvellinge och Fuglie församlingars regala pastorat, ett af de största af l:sta klassen inom Lunds stift, äro uppförde e. 0. bibl. amanuensen, teol. kandidaten magister And. Bru ha CE UU ER