Aftonbladet – 23 februari 1858, sida 3

Mamlucken berättade, att han hade dolt sig under förklädnaden af en qvinna. Detta ville Mohammed Ali icke tro och menade att hän sjelf skulle nog hafva upptäckt mamlucken pmed detta skägg och denna röst,. Jag tror snapt, genmälde Soliman Aga. Några dagar senare instälde sig hos paschan en qvinna, klädd kaironskornas vanliga drägt, med den hvita ansigtsslöjan ?burko? och insvepti en svart ?håbbarah? af siden. Hon klagade öfver oförrätter, som hon lidit. af sin man. Paschan höll ransakning och afgaf sin dom, att den klagande skulle befrias från sin elake herre, och befallning utfärdades om denna doms verkställighet: Nu lyfte den förmenta qvinnan på sin ansigtsslöja och afkastade sin sidenmantel, och för den förvånade paschan stod Soliman Aga och frågade om Mohammed Ali icke ville tillstå, att han blifvit narrad af mamlucken, trots detta skägg och denaröst. Upptåget roade paschan mycket. Innan vi lemnade citadellet, besökte vi Mohammed Alis moske?, der hans jordiska qvarlefvor förvaras. Mosken består afen fyrsidig öppen gård, omgifven af en enkel rad vf pelare, uppbärande runda hvalfbågar. I gårdens midt är en fontän, der de rättrogna förrätta sina tvagningar innan de göra sin bön i det inre af moskeens öfvertäckta del, som med höga portar öppnar sig mot ena silan af den nämda gården. Tvenne smärta minareter höja sig på sidorna om kupolen. Det mesta i denna moskå är af egyptisk alabaster, men bygnaden är ännu ej fullbordad. För att bereda utrymme för denna moskå förstördes den gamla s. k. Josefs Sal, som var uppburen År talrika vackra granitkolonner. Bland märkvärdigheter inom citadellet må jag väl räkna Bir el Jussuf?, Josefs brunn, som till ett djup af 260 fot är huggen ned genom hårda klippan. Man kan på en vindel