Aftonbladet – 23 februari 1858, sida 2

dare med skarpt vapen: armen saknar icke sena, vapnet icke stål och udd. ——— — Upsalaposten, som, långt ifrån att i någon mån uppfylla de storståtliga löften den vid sitt uppträdande gaf, reducerats till en helt vanlig landsortstidning och såsom sådan måste betraktas såsom en af de klenaste (såsom kuriösa prof på journaliskt esprit darrangement kan anföras, att U. P. aftrycker nyheten om skeppet Gefles förolyckande cfter en Landskronatidning samt meddelar telegrafdepescher från Stockholm om salut på kungliga namnsdagar), har i sitt senaste nummer, med anledning af några yttranden af vår korrespondent i Upsala rörande den af ständerna beviljade nya medicinska professionen i Upsala, farit ut mot nämde korrespondent på ett så rått, enfaldigt och öfversittarmässigt sätt, att den genom detta stilprof öfverträffar allt hvad dess äldre kollega på platsen i sådan väg kunnat prestera. I det vi öfverlemna åt vår högt aktad Upsalakorrespondent att sjelf ge det bornerade okynnet den tillrättavisning det förtjenar, kunna vi ej annat än beklaga våra båda akademiska städer att inom pressen vara så representerade som de för närvarande äro. — Monitören meddelade den 13 dennes grefve Mornys betänkande öfver lagförslaget till den allmänna säkerhetens betryggande, och då regeringen har honom till referent, och således på sätt och vis kriticerar sitt eget förslag, faller det af sig sjelf, säger danska Dagbladet, ur hvilket vi hemta denna uppsats, att det tillsatta utskottet i fullaste mått skall erkänna nödvändigheten af att medgifva den verkställande makten ett så godt som oinskränkt herravälde öfver sina motståndare. I grefve Mornys ögon har den kejserliga regeringen blott ett enda fel, nemligen att vara alltför moderat mot de politiska partier som sträfva att störta det nuvarande statsskicket, och han målar med bjerta färger alla de faror, för hvilka samhället är utsatt. Af hans anförande finner man, att det varit en villfarelse, då man hittills, i synnerhet utom Frankrike; trott, att kejsardömet åtminstone sjelft ansåg sig fullkomligt betryggadt; det har tvärtom, enligt grefve Mornys utsago — och äfven Monitören förde nyligen samma språk — mäktiga och verksamma fiender, hvilka det gäller att med stränga åtgärder hålla inom skrankorna. Attentatet var blott en enstaka handling, och derföre är det också icke på detsamma man bör lägga vigt, utan hvad som är af betydelse, det är, att en öfver hela Frankrike utgrenad sammansvärjning, som afbidade kejsarens död, för att åter plantera upprorets fana, funnits till. Hvem. kunde väl hafva anat, att tillståndet var sådant, sedan Frankrike i mer än sju år haft en regering, hvilken enligt de officiella uppgifterna varit så fullkomlig i hvarje hänseende, att den hittills icke haft sin like? Beslutet om de repressiva åtgärderna har sannolikt blifvit fattadt, redan då det under det sista valet visade sig, att det demokratiska pårtiet ännu fanns vid lif; men derom yttrar sig dock icke grefve Morny i sitt betänkande. Han går, icke så långt tillbaka, utan vädjar till alla medlemmar af lagstiftande kåren och frågar, om de icke hvar i sin ort märkt tydliga spår till, att revolutionens anhängare i början af Januari månad begynte höja hufvudet. Faran är således öfverhängande, och regeringen bör bemöda sig att vinna förökad fasthet, påstår grefve Morny, som sjelf slutligen sammanfattar sitt anförande på följande sätt: Samhället vill blifva beskyddadt, och detta har det rätt att fordra; regeringen bör försvara det, dertill är hon pligtig; men kontraktet bör innehålla ömsesidiga förbindelser. Olägenheterna af, att det stora ordningspartiet är söndåradt, bestå just uti, att exceptionella försvarsåtgärder måste tillåtas regeringen samt att den tidpunkt. då den politiska friheten kan erhålla större spelrum, måste uppskjutas; ty så snart allt hederligt folk står på samma sida, har samhället icke längre någonting att frukta. Då. lagen, enligt utskottets ändringsförslag, blott skall gälla i sju år, så synes man vilja antaga, att efter denna tids förlopp alla i Frankrike skola stå på samma sida samt tilltro Louis Napoleon att genomdrifva, hvad till och med Karl VY i såg sig i stånd till.