Aftonbladet – 22 februari 1858, sida 2

men hvars sol icke ranu upp under Februaridagarne 1858? Hvart skulle de taga vägen, dessa och öfriga politiska hasardspelare, som hafva satt allt på helstatens kort, i fall detta skulle tappa? Huru skulle de kunna utföra sina. hämdeplaner. mot die. schlechte Pressen, mot denna förhatade grundlagsenliga skriffrihet.i Danmark?. Och. att sedan till på köpet se sina såpbubblor brista i ett ögonblick, då. reaktionens fältrop. utgått, från operahuset i Paris, och splittrorna af Orsinis bomber synas kunna krossa hvarje oläglig opposition i Europa, den engelska ensam undantagen! Ho kan förtänka dem, att de äro harmsne och att de gifva sin harm luft? Fedrelandet visar derefter, att äfven efter Holsteins och Lauenburgs utsöndring kan en helstat Danmark-Slesvig bestå, och att om äfven några tyska landsdelar skiljås från den danska monarkien, skall den danska staten icke desto mindre bestå, hvilken ifrån de äldsta tider intill 1806 omfattat just Danmark och Slesvig, och icke Holstein-Lauenburg, som äfven endast till följd af en oklarhet i begreppen under åren 1813—55 räknades med till danska staten. Då Flyveposten klagat deröfver, att danska konungahuset sålunda skulle, mista ett par af sina lagliga besittningar, visar Feedrelandet,, att det, så länge Londontraktaten består, icke kan vara tal om någon dynastisk skilsmässa samt att konungens och konungahusets rätt icke lider minsta intrång, om Danmark-Slesvig erhåller sin särskilta statsförfattning och de tyska förbundsländerna Holstein-Lauenburg sin. Emot Flyvepostens utgjutelse, att den undersåtliga pligten bjuder, att sätta såmmanhållningen aj konungahusets. egendomsländer såsom den högsta statsprincipenn, anmärker Fedrelandet: Konungahusen ega icke staterna såsom godsegaren eger sitt gods, och danska konungahuset eger så mycket mindre. danska staten. som det icke genom köp eller eröfring kommit i besittning af den, utan fått hela sin rätt af folket.