Aftonbladet – 22 februari 1858, sida 2

men :dock nödvändig. Jag ber digicke misstro alla; jag skulle helt enkelt: vilja. råda dig att pröfva alla, innan du skänker någon ditt förtroende. Olyckligtvis finns det mera falskt än rent guld i verlden. Försigtighet är den enda proberstenen och äfven den ir icke ofelbar. Längre fram på dagen kom sir Mark. Bankiren var ute, han fånn således Marion; miss Atkins och sin fordne skolkamrat i salongen. Sedan han frågat efter damernas välbefinnande, gjorde han en ursäkt för sitt hastiga försvinnande ur logen aftonen förut, hvilket han förklarade på det sätt, att han i en af de motsatta logerna varseblifvit en vän, med hvilken han flera dagar förut kommit öfverens att träffas, och hvilken öfverenskommelse alldeles fallit ur hans minne. Under denna ursäkt höll han sina ögon fästade på Dick, liksom för att läsa hvad intryck;hans ord skulle göra på honom. Oaktadt den varning denne nyss erhållit af mr parnard, föll det honom icke in att tvifla på em. Icke så miss Atkins; men också hade detta fruntimmer fyllt sina fyratio. år, då Dick ännu ej var sjutton. Ni lers, sade baroneten, lätt förvirrad, Ja, åt er väl utförda ursäkt, sir Markp, sade guvernanten; den påminner mig ett väl utfördt broderi.n : Hur då? sade den unge mannen högdraget. Jag kan ej finna någon likhet deremellan. . Icke jag heller, anmärkte Marion. Nåväl), fortfor miss Atkins, på hvilken sir Marks förnäma härkomst och dito miner voro. alldeles bortkastade, emedan hon var en af dessa sällsynta, personer, som endast dömma efter det verkliga ivärdet. Jag skall förklara migstydligare.