Aftonbladet – 20 februari 1858, sida 3

ett i sig afslutadt helt, som alltid måste bli stridande mot de främmande tillsatser, som man kan företaga sig att derå anbringa. : Ett Dar hösppetsiga forna anbragta vid, enssida.at Ladugårdslandskyrkan skulle. sålunda. ej blott innebära någonting idevidrigt, utan äfven i grund nedtrycka, förvirra och förstöra: det i sin enkelhet värdiga och vackra uttrycket hos I denna kyrka samt framkalla den mest skrikande disharmoni, och .hyarje .menniska, hvars. öga kan såras af det osköna,. skulle Jonpphörligt. få anledning. att. fråga: dumma : minareter,. hvad gören J-der? Vi skulle gerna i träsnitt vilja meddela våra läsare det genomkostliga tornprojektet, men d vi frukta, att detsamma i utlandet skulle framd kalla. alltför mycket löje och sarkasmer på vår nations bekostnad, isynnerhet der man icke gåfve sig tid att taga kännedom om huru det förhbölle sig med detta arbete, utan toge det för att vara prof på någon nyupp: funnen svensk bygnadsstil. : På hvad grund hafva då ladugårdslandsboerna så ifrigt önskat att få sin kyrka försedd med dessa torn? Skälet uppgitves vara, att den gamla klock: stapeln är bristfällig och, enligt hvad en och annan säger, hotar att nedramla vid alltför stark ringning. För att i stället få klockorna anbragta i torn, begärde församlingen vid början af innevarande riksdag, genom motion af sedermera aflidne. pastor primarius Pettersson, att få komma i åtnjutande af ett statsanslag, stort 53,000 rdr bko, dels för ifrågavarande höga indamål och dels för sjelfva kyrkans och orgelverkets behöfliga reparation. Härvid upplystes att ensamt tillstornbygnaden skulle, enligt kostnadsförslag, åtgå 34,914 rdr 16 sk. samma mynt, och i disponibel tillgång eger församlingen endast 17,000 rdr — för ändamålet utlofvade till nästan hela delen såsom skänk af tvänne enskilta personer — men är långt förut skuldsatt för en. summa af 20,000 rdr. Statsutskottet, som eljest varit så liberalt i anslagsväg, afslog dock motionen med -blott en reservation (grefve M. Hamiltons), och samtlige riksstånden afslogo den likaledes och utan diskussion. i Och nu vill ändå kyrkorådet, för närvas rande öfvergifvande tanken på kyrkans reparation, drifva igenom det olycksaliga tornbygnadsförslaget och ytterligare skuldsätta församlingen, hvilken består — enligt orden i motionen — hufvudsakligen af en mindre bemedlad eller rättare sagdt obemedlad befolkning. Så omtänksamt: handlar man, när det gäl ler en kommuns angelägenheter — så sörjer man för en församlings fattiga befolkning! Redan i somras påpekade -en annan tidning det abderitiska i denna tornbygnadsidg och framstälde tillika ett par förslag, hvarigenom hufvudändamålet skulle kunna vinnas båd utan statsanslag och utan någon betungande skuldsättning. i Enligt det ena förslaget skulle. kyrkans nuvarande lanternin göras litet större och i den — uppförd af trä och plåtbeslagen — insättas klockvinklar, hvilkas ringa tyngd alls icke; kan tagas i beräkning -motett istället. för lanterninen uppmuradt enstaka torn, hvari klockorna kunde inrymmas, ett torn, som dessutom icke lärer kunna jemte dem uppbäras af sidomurarne. Hvad klockvinklarne beträffar — begagnade såväl utrikes som i ett par af Sverges landskyrkor, och om hvilka professor Palmstedt meddelar närmare upplysning — hafva dessa billiga ringningsinstrument (lika lämpliga för kyrkogångares sammankallande som; begrafningsgästers) nyligen genom anbragta resonnansbottnar vunnit den förbättring att ljudet i styrka icke efterger de vanliga kyrk-. klockorna och föga i klang. Om nu ladugårdslandsboerna bestämde sig för klockvinklar och försålde sina då öfverflödiga klockor — tre till antalet och ganska dyrbara — finge de ett godt bidrag för sin kyrkliga id, notabene tillämpad på ett förnuftigt sätt. Det förnuftigaste af allt — enligt det andra förslaget — vore att bibehålla kyrkan i dess nuvarande enkla form och äfven låta ringningen försiggå på d n nuvarande platsen. Kunde man icke, i stället för den bristfälliga klockstapeln, uppföra en ny af trä eller jern i lätt och smakfull stil, ett litet monument : för sig, som blefve en verklig prydnad för! sin plats? En dylik stapel, försedd med klockvinklar, måttligt hög och lämpligt skild från sjelfva kyrkan, skulle hvarken nedtrycka 4. aspekten af densamma eller för öfrigt verka störande i det hela. Utom vinsten i den räddade smaken, blefve besparingen i pekuniärt I hänseende högst betydlig, hvilket för hvar man ligger i öppen dag. Om nu ladugårdslandsboerna öfvergåfve sin fixa torn-id, sålde sina klockor och i stället :s nöjde sig med en vinkelstapel, så kunde de, J: utan förfång för den -obemedlade befolknin-J gen, med de då befintliga tillgångarne icke allenast bekosta pjesen för ringningen, utar ock hafva medel till kyrkans reparation; och församlingens målsmän, om de ginge in pål och befordrade detta förslag till yerkställig-) het, skulle få höra en hvar säga, att de handlat eftertänksamt och klokt, hvad man nu ty-F värr icke.-kan säga. ; Socknestämman i morgon: skall emellertid afgöra huruvida smakens och förnuftets : eller. torn-högfärdens och dåraktighetens anhängare i detta fall blifva de segrande. UTRIKES. Södra snällposten medförde i dag inga an; dra utländska tidningar än danska, hvilka äro p daterade Köpenhamn den 16 dennes. ; DANMARK. Danska Daobladet anmärker såsom ett nvtt i