Aftonbladet – 20 februari 1858, sida 3

Nya vandalförsiag till Stockholms förskönande: Man har-påssenare tiden fått vänja sig vid en stor mängd smaklösheter och galenskaper uti bygnadsväg här i Stockholm; men det tyckes nästan som vore det otänkbart att få on gräns för utsväfningarne på detta område: Hela Stockholm, hela :Sverge, ja en mängd hitkommande främlingar ha i åratal skrattat åt den prydnad, som i form af en fabriksskorsten, blifvit uppsatt på Jakobs kyrka; den qvarstår ännu i denna dag fullkomligt orubbad och lugnt trotsande såväl det sunda vettets alla anfall och protester som vederbörandes år efter år upprepade löften om dess borttagande. Nu lärer åter någonting mera kolossalt i samma abderitiska riktning vara ifråga. En annan församling i bhufvudstaden lärer stå i begrepp att till: kommande tidehvarf lemna ett vittnesbörd om vårt: årtiondes smak och konstsinne, genom att på sin kyrka anbringa en vanprydnad, som äfvenledes är befängd, men dertill långt kolossalare och ojemförligt kostsammåare, och hvilken dertill skulle komma till stånd genom en betydlig skuldsättning, drabbande en fattig och förut skuldsatt församling. : I morgon söndag kommer nemligen Ladugårdslandsförsamlings kyrkoråd att på utlyst sockenstämma för församlingen framlägga till pröfning och antagande de anbud, som inkommit på kyrkans förseende med tvenne törn, anbud, som infordrats, under. det man derjemte saknar erforderliga medel till :bygnadens verkställande. Hvar och en menniska endast med sund blick och någon gnista af sinne för det passande, som haft tillfälle att uti en i Illustrerad Tidning meddelad teckning se de båda höga och smala torn, som äro projekterade att anbringas på sidan åt Fyrverkaregatan, måste inse att genomförandet af denna id — i fall man får missbruka ordet id då man talar om dylika påhitt — skulle bli en åf de största löjligheter och vanprydnader i Stockholm. Men det behöfs icke ens att: ha sett denna teckning. Hvar och en; som: känner Ladugårdslandskyrkans egendomliga bygnadssätt och tänker sig henne tillbygd med tvenne torn, skall lätt fatta det abderitiska och osköna i projektet. Det estetiskt-arkitektoniska ändamålet med kyrkotorn är att i ett uppåtsträfvande element koncentrera och ge enhet åt flera olika delar af mera horizontel sträckning. Liksom ett centraltorn öfver en korskyrka, så tjena äfven tvenne torn, placerade vid fasaden af en treskeppig kyrka, till att ge alla de särskilta arkitektoniska delarne prägeln af en friare enhet; de sammanhålla de trenne skeppen till ett helt och bilda af mångfalden en harmor-j nisk grupp; de utgöra derföre ett helt med kyrkan och bära icke prägeln af att vara löst ditsatta, såsom ett par Onödiga skiltvakter. Helt annat är det med en kyrka, som i sig sjelf är en centralanläggning, såsom den efter iden i åtskilliga gamla åtthörniga baptisterier anlagda Ladugårdslandskyrkan; en sådan bygnad utgör redan, om Vi så: få uttrycka Oss, i sig sjelf både kyrka och torn, och har, derföre att det horizontala elementet mindre gör sig gällande, erhållit en mildare afslutning medelst en kupol med derå anbringad lanternin; I en dylik bygnad är den koncentriska enheten redan gifven; den utgör