Aftonbladet – 20 februari 1858, sida 2

ganska låg ränta der goda säkerheter kunde erbjudas. Att man icke skulle få anse lånekostnaderna dryga, derföre att ständerna, då de fattade beslut i ämnet, förutsatte att lånet icke skulle erhållas annat än till högt pris, förefaller något besynnerligt, då man väl icke kan förbise, att ständerna öfverlade och beslöto under det penningställningen äfven i utlandet var som mest tryckt, rn att de naturligtvis förutsatte, att lånet skulle under dåvarande konjunktur skyndsamt negocieras för att, såsom en nödhjelp för stunden, hvilket det ju afsåg; genast blifva tillgängligt... Dessa förutsättningar hos ständerna borde väl icke ha hindrat att svenska staten fått tillgodonjuta de förbättrade konjunkturer, som sedermera inträffade innan lånet afslöts, och det bör anmärkas, att konjunkturförändringen hade inträffat redan före lånekontraktets undertecknande, icke först emellan undertecknandet och ratifikationen, såsom den ärade författaren till de ifrågavarande försvarsartiklarne antyder. Men nog nu härom. Vi yttrade likväl genast efter det lånevilkoren blifvit kända, att märkligare än sjelfva kostnaderna vore de terminer på hvilka, enligt kontraktet, penningarne -skola tillhandahållas, då nemligen största delen af denna, till lindrande af stundens behof afsedda lånesumma, blir tillgänglig först långt fram på sommaren. J. A. G. gör mot denna anmärkning tvenne inkast: det ena, att icke någon bankir gerna kan på ögonblicket prestera en sådan summa som tolf millioner riksdaler; — det andra, att terminerna för lånets inleverering äro temligen likgiltiga, då banken ju blifvit berättigad att genast, i mån af behof, utgifna sedlar till ett belopp, som motsvarar hela lånet. Vi bedja att ett ögonblick få uppehålla oss vid hvartdera af dessa inkast särskildt. Hvad. nu först angår bankirernas förmåga att på ögonblicket prestera 12 millioner, hvilket J, A. G. förmenar att icke ens Rothschild skulle kunna göra, så befara vi att förf. vid detta sitt påstående alldeles förbisett det sätt. hvarpå statslåneaffärer vanligen behandlas. Endast den för affärerna mycket främmande föreställer sig att bankirerna pläga hafva af egna tillgångar disponibla de summor, hvarom de kontrahera med staterna. Visserligen hörde man t. ex. gemene man härstädes yttra sin häpnad öfver huru. mäkta rik hr Johns månde vara, som hade 20 millioner att låna ut åt stäten; men icke förestälde sig derföre någon affärsman eller finansier att hr Johns, för att fullgöra detta sitt åtagande, -behöfde sjelf ega en sådan summa. Man vet nemligen, att bankirerna vid statslåneaffärer egentligen endast äro att betrakta såsom kommissionärer, de der för låntagarens räkning från tusende olika håll hopsamla den summa som är ifråga. Så fort ett låneaftal blifvit träffadt, bortslutar bankiren. på .börsen de blifvande obligationerna och förvissar sig på detta sätt att ha penningar till hands vid tiden för lånets inleverering, då det måhända inträffar, att han för sin del placerar litet eller intet åf egna medel uti det lån, hvarom han kontraherat, utan har han befattat sig med: affären endast med afseende på den förtjenst han påräknat dels af en möjligen betingad provision, dels. åf-den vinst, som:-kan uppstå vid enförsäljning till bögre kurs-än den, till hvilken hair sjelf förbundit sig att lemna lånet. Att: meningen:är att-så skall tillgå-äfven. med det svenska:hamburgerlånet;derom vittnade sjutusen partialobligatioher , som skola utfärdas. jemte hufvudobligationen. ; Man finner, att det-på detta sätt blir ganska lätt för en bankir, äfven utan att vara en Rothschild, att hastigt nog anskaffa en ansenlig .summa, och till ytterligare förtydligande af vår mening vilja vi erinra huruledes det svenska jernkontoret, hvilket i förhållande till bruksegarne utfört ungefär enahanda rol som bankirerha i förhållande till staterna, kunde här på platsen, midt under brinnande kris och en ytterlig kapitalbrist, på mindre än 2 månader uppsamla en summa af två millioner riksdaler. Det lärer således icke ha varit svårt för Salomon Heine och nordtyska banken att i Hamburg anskaffa 12 millioner på något kortare tid än 8 månader. De hade derföre ingalunda behöft prestera medlen på ögonblicket, såsom J. A: G. säger, utan hade de; dermed gerna kunnat få anstånd t. ex. i 3 månader, endast låntagaren egt att efter hand utställa vexlar på lånet förfallande vid den betingade inbetalningstiden;: på samma sätt som nusker med de 2 millioner (eller rättare 1,775;000) mark, som få indragas till den 3 April. På detta sätt hade medlen, såsom sig bordt, blifvit härstädes tillgängliga genast eller efter hand som de behöfts, och man hade undvikit den löjligheten att den, sista millionen af det beslutade nödhjelpslånet icke kan indragas förr än ultimo Augusti, d. v: s. åtta och en half månader efter det den kongl.: propositionen om lånets upptagande till ständerna inkom. Dock; genom dehna väntan är ingenting förlöradt, menar J. A. G. Tvärtom, fortfar han, gör banken derpå en vinst, ty hon behöfver på en del af lånet under flera månader icke erlägga. någon ränta, medan Hon sjelf, om utlåningen går bra, kan hela tiden draga ränta på fulla 12 millioner, dem hon, enligt ständernas beslut, eger utgifva i sedlar genast efter det låneaftal blifvit på fullt säker hand träffadt. Det var just detta andra inkast vi ofvan förbehöllo oss ätt äfven få bemöta. Till en början böra vi då medgifva — och vicha redan förut gjort det (se Aftonbladet för den 12) — att ständernas beslut ovilkorligen berättigar banken till en sådan sedelutgifning, till belopp af fulla 12 millioner, genast efter det låneaftal blifvit träffadt: men