Aftonbladet – 20 februari 1858, sida 2

Det låg så mycken hjertlighet och uppriktighet i hans röst och ord, att Dick mer än förr undrade öfver att doktor Malling ansett det vara skäl att varna honom för denna skenbare vän. Marion och miss Atkins inkommö nu i salongen. Hade den förändring dessa tvenne år frambragt hos Mark öfverraskat Dick, skulle det naturligtvis i ännu högre grad blifva fallet, då hans blick mötte miss Barnard och hån fann huru olik hön blifvit sig på denna tid, sedan han sist såg henne. Hennes fina gestalt hade börjat antaga den unga flickans fylligare former. Hon var nästan lika lång som sin guvernant, hvilken, sedan hon så väl fylt sitt kall som skicklig lärarinna för den rike bankirens moderlösa dotter, numera stännade qvar som hennes sällskap och vän. Man skulle kunnat märka en lätt ryckning i baronetens öfra läpp, då han observerade den hjertliga helsningen mellan Dick och den unga ladyn, deras ömsesidiga rodnad och blyghet, då de första orden vorö sägda, Icke så, som skulle Mark älska henne — långt derifrån! Men måhända önskade han sig henne till hustru, först för den ofantliga rikedom hon en dag skulle ärfva, och för det andra för att få plåga Dick, hvilken vi knapt behöfvå säga våra läsare ätt han i djupet af sitt hjerta rätt innerligen hatade. Det var troligt att mr Barnard äfven hade några dylika planer, han hade hyst mycken vänskap för Marks far och, vare härmed huru som helst — han uppmuntrade märkbart den unge gentlemannens besök. Som meningen var att besöka spektaklet, gick middagen förbi i största hast. Då de gingo ned för att sätta sig i vagnen, observerade Mark åter att Dick hade en skön hvit OS i knapphålet och Marion en dylik i ret, t