Aftonbladet – 19 februari 1858, sida 3

Mm —rvvvvvv( ve Högste af alla jordens skönahåfvor till Egyptens land. Frammanandet af dessa tankar och väckandet af dessa historiens minnen gjorde denna första anblick af Nilen i hög grad imponerande. Ioch för sig sjelf var dock den minnesdigra floden hvarken skön med sin grågula, grumliga vattenmassa, nu redan sjunker djupt under kanterna af de nakna, leriga strandbankarne, ej heller fullt så storartad och väldig, som jag förestält mig och som jag sedan sett honom här vid Kairo ofvanför Rhodaön, Vid Kafr-Seyad har man dock blott en arm af Nilen, Rosettaarmen, en af de sju mynningar medelst hvilka den mäktiga floden genom Deltat söker sin väg till hafvet. Vid Kafr-Seyad måste, vi såsom nämdt är, stiga ur vagnarne och fördes på en ångbåt öfver Nilen till andra stranden. Lastvagnarne fördes på en s. k. flygande bro öfver floden. Numera sedan ett par dagar föras äfven passagerarevagnarne öfver på säåmma flygande: bro, ett rätt märkvärdigt slägs ångpråm, sont på en högt upprest ställning, minst 20 fot öfver vattnet, bär den ofantliga tyngden af sex till åtta vagnar på en gång öfver den temligen strida strömmen. Denna ställning för vagnarne måste naturligtvis höjas och sänkas allt efter Nilens fallande eller stigande, för att ständigt vara med jernbanan på ömse sidor om floden. Hela tillställningen såg högst äfventyrlig ut, men rörde sig likväl lugnt och stilla, utan ringaste vaggning. En fast bro är för närvarande under bygnad. Från Kafr-Seyad genomforo vi snabbt samma slags bördiga landskap, som-jag nyss beskrifvit. Plötsligt höres ett förskräckelsens rop, bantåget får en lindrig stöt, farten saktas, tåget stannar och vänder tillbaka ett stycke väg. Vi kunde ana satt: någonting olyckligt inträffat, men hvad? !.,.. Orolig att veta orsaken till detta uppehåll, skyndade jag jemte