Aftonbladet – 19 februari 1858, sida 2

och utförlig korrespondens, såväl per telegraf som i bref, voro i tillfälle att. härom bilda sig ett tillförlitligt omdöme, skulle våga eller vilja, i detta hänseende, missleda regeringen. Vidare vill Aftonbladet finna, att den beräkning, som i förra art. blifvit uppstäld öfver den verkliga kostnaden af lånet, ej skulle vara fullt riktig, hufvudsakligen af det skäl, att medeltiden för lånet antagits. längre än den enligt Aftonbladets åsigt rätteligen är. Denna fråga beror på huru man beräknar begynnelsetiden för lånet. Jag har härtill antägit den 15 Mars detta år. Under denna dag blifva alla obligationerna utfärdade, och derifrån löper, ränteberäkningen. Det är visserligen sant, att en del af obligationerna möjligen ej blifva utlemnade förr än senare under sommaren vid olika terminer, men detta beror likväl på huru långifvarne begagna sin rätt, att före dessa terminer aflemna penningarne, och kan således icke antagas såsom gifvet. Man måste dessutom bemärka, att om lånet ej erlägges förr än vid de yttersta terminer, som i kontraktet äro bestämda, så uppkommer just härigenom en ganska väsentlig räntevinst för banken, hvilken vinst jag förra gången visserligen antydde, men ej närmare beräknade eller upptog såsom ett afdrag i kostnaden. Jag tror således fortfarande, att man rättast bör antaga den 15 Mars såsom lånets begynnelsetid, och räkningen blifver då ganska enkel. Om nemligen för ett ögonblick afbetalningen den 15 Sept. 1859 (en fjerdedel af lånet) lemnas å sido, och endast betalningsterminerna den 15 Juni, den 15 Sept. och den 15 December 1860 tagas i betraktande, så skulle lånets medeltid tydligen vara från den 15 Mars 1858 till den 13Sept. 1860, — d, v. s. 2!4, år. Men nu afbetalas, såsom nyss-nämdes, en fjerdedel af lånet den 13 Sept. 1859, eller jemt ett år förut, hvarigenom tiden för hela lånet tillbakaflyttas ett fjerdedels år, och om detta afdrages. från den nyssnämda tiden 2! år. blir alltså den rätta medeltiden för hela lånet 2, år. Jag trör icke att denna tids beräkning kan jäfvas, och isådant fall blifver också den härpå grundade kalkylen i öfrigt ovedersägligen riktig. .Men så mycket mindre kan jag anse att denna kalkyl isin helhet varit för låg, som jag just för att icke synas alltför nogräknad med flit underlått att deruti upptaga åtskilliga poster, hvilka med fullt skäl kunnat inräknas, och som onekligen skolat verka en rätt betydlig nedsättning af densamma, Det är nemligen klart, såsom redan förut blifvit anfördt, att en ganska ansenlig räntevinst bör uppkomma derigenom att statslånefonden kan utlånas någon tid förr än räntebetalningen för lånet till större eller mindre del begynner. Ehuru någon kalkyl, med: anspråk på full tillförlitlighet, häröfver omöjligen kan göras, torde likväl en någorlunda; äproximativ beräkning i detta afseende kunna uppställas på följande sätt. Jag: antager att statslånefonden utlånades till sammanlagdt 7 procents ränta och provision, i hvilket fall jag föreställer mig, att denna fond ganska snart vore helt: och hållet använd. Jag antager vidare att den tid, som utlåningen sålunda egde ram förr än räntebetalningen börjar för lånet, hvilket successive ingår, i medeltal utgjorde endåst en månad; och. man finner då genom uträkning, att: räntevinsten under: denna tid, jemte räntan härå, nedsätter omkomstnaden för lånet issin helhet med något mera än procent. Ytterligare gör banken för närvarande en ganska vacker vinst på pennningarnes indragning genom den höga kurs, hvartill vexlarne kunna försäljas, hvilken vinst, endast för de 2 milliofier, som nu omedelbarligen kunna dragas och till en del redan torde vara dragna, ingalunda är en obetydlighet. Och slutligen bör äfven beräknas, att banken förskottsvis afdrager sin ränta och provision, hvilket, äfven under förutsättning att detta (såsom billigheten mot låntagarne så bjudande synes fordra) icke kommer att ske för mera än 6 månader i sender, dock (med en. ränta af endast 7 procent) utgör en vinst, som nedsätter räntan för lånet med ännw Y, procent. På grund af alla dessa omständigheter är jag af den förmening, att lånet med ringa eller ingen förlust kunde till den allmänna rörelsen utlemnas. till. ett pris af 7 procent för år, och i sådant fall skulle också. utan allt tvifvel snart hog en allmännare belåtenhet efterträda det missnöje, som angående denna angelägenhet nu förspörjes, men som enligt min bästa öfvertygelse -på de skäl jag förut anfört, såvidt det rörer upplåningen, saknar giltig anledning. . Och äfven om, emot min förmodan, på sådant sätt en. förlust af en half eller till och med en hel procent: på utlåningen skulle uppkomma, så skulle detta under en tid af 27,: år endast medföra en uppoffring i förra fallet af 60.000, och i detsenare af 120,000 riksdaler årligen, hvilket väl ej -måttebehöfva anses såsom en riksolycka eller ens för en sak af särdeles betydenhet, då frågan gäller ett så vigtigt ändamål: Jag begagnar tillfället: att äfven rätta ett mindre fel, som genom misskrifning influtit i min förra uppsats, neml.; att:den courtage, hvarom talas i-14 af kontraktet, icke utgör 2 pr mille, utan endast Y, pr mille eller V4, procent. d. 4.756. Den ärade författaren har här, såsom läsaren finner, till en början velat visa huruledes han kommit till den af honom uppgifna medeltiden, för lånet, 24, år. . Vibeklaga likväl, att vi icke kunna anse det sätt, hvarpå författaren uppstält sin beräkning, vara riktigt.