Aftonbladet – 19 februari 1858, sida 2

Bara tio möjligheter .mot en.? upprepade Amen. Ni vet att jag alltid är varsam i mina uttryckp, sade juristen. Jag tror ni har rätt, mr Ellsgood, sade brottslingen; och i den belägenhet jag är, kan jag icke finna någon bättre väg att följa. Icke ett lee de, ej en gång en ryckning i hans listiga grå ögon förrådde hans åhörares glädje öfver att planen hade lyckats. Han häåde ledt honom småningom från ett beslut, hvilket, rätt utfördt, han — oaktadt sin konstlade likgiltighet och säkerhet — insåg skulle blifva högst besvärligt både för Roderick Hastings och honom sjelf, genom ätt draga mr Eltons och doktor Gores uppmärksamhet till Dick. och förorsaka efterforskningar, som det var deras ömsesidiga intresse att undvika. Jag skall tala Vid advokaten Rag att blifva er sakförare, sade han. Och vittnena för min karakter?, Lemna den saken åt mig. Jag lofvar att de skola infinna sig. Den lärde juristen höll ord, men icke precist i den mening Amen Corner beräknat. Det är väl sant, att på rättegångsdagen mr Rag uppträdde som hans advokat; men han försvarade honom så kallt, att hans tal gjorde blott ringa intryck på juryn; och då vittnena framträdde, som skulle tala för fångens goda uppförande och karakter, meddelade det första, till hans stora förvirring det sätt hvarpå han ur banken åtkommit de trehundra pund Georg Chason remitterat till sin syster. Det var en af mr Ellsgoods egna skrifvare, som afgaf detta vittnesmål; då sakföraren hört det, sammanrullade han sin försvarsskrift med en min af smärtsam öfverraskning och sårad dygd. 5 Juryn lemnade icke ens sina platser föratt öfverlägga. Ett skyldig blef afkunnadt och