Aftonbladet – 18 februari 1858, sida 4

Eero NEN Felice Orsini är född 1819 i Meldola, uti provinsen Foxli af Kyrkostaten. Hans fader, Andrea och hans mor, Francisca Orsini, lefde i goda omständigheter. Vid nio års ålder skickades Felice til Imola, till sin farbrör, Orso Orsini, som lät gifva honom en god uppfostran. :Sedan den unge Orsini kom mit tillbaka till sin far, beslöt han att gå den juridiska vägen; men samtidigt lärde han sig vapnens bruk och förvärfvade sig synnerligen goda militärisks kunskaper. Vid 21 års ålder inträdde han i ett af de hemliga sällskaper, som förberedde oroligheterna uti Italien. Man vet att dessa oroligheter utbröto i Cosenza 1844, och att de blefvo undertryckta. Orsini arresterades den 10 Maj 1844 och kastades i fängelsc uti San Giovanni del Monte; derifrån flyttades han till fängelset i Pesaro och slutligen till tornet Sa Leo, der han förblef i åtta månader. Han lemnadt detta för att sättas i fängelse uti Rom. -Hans process afgjordes af statsrådet, som dömde honom fil: arbete för lifstid. Orsini förflyttades till Civita Castellana, der han deltog i ett myteri af fångarne. Gregorius XVI:s död återgaf honom friheten, ty påfven Pius IX hade under den 16 Juli 1846 utfärdat er allmän amnesti. Orsini begaf sig till Florenz, der han med lif och själ kastade sig in i den revolutionära rörelsen emot Österrike och mot toscanska regeringen. Han blet gripen och förd till gränsen samt genast derefter förvisad med anmaning att ställa sig förvisningsdekretet till efterrättelse. Detta gjorde han icke. utan återvände till Toscana; här blef han igenkänd och arresterad samt förd till Forli uti Kyrkostaten. Orsini återkom ytterligare tre gånger till Toscana, utan att regeringen kunde gripa honom. Uti Februari 1848 lemnade Orsini Florenz och begaf sig till Rom med öfverste Ribotti, för att deltaga i oroligheterna uti Abruzzerna. Efter romerska republikens fall begaf han sig tiil Genua och derifrån till Nizza, och den 6 Febr inträdde han inom Kyrkostaten, dit han hade ett uppdrag i upprorets tjenst. Häktad af gensdarmerna, flydde han från dem på vägen genom hertigdömet Modena. Efter det han återigen i Sept. 1853 hade inlåtit sig i ett politiskt företag, blef han åter arresterad och inspärrad i tornet Sarzana. Den 25 Okt. s. å. blef han genom en befallning af polisen nödsakad att inskeppa sig till England. Sedan Orsini varit der i fem månader, begaf han sig till Schweiz den 18 Mars 1854, under namnet Tito Celsi. -Då hans företag misslyckades, vandra2e han 14 dagar omkring i de piemontesiska San-Terenzio-bergen, förföljd af gensdarmerna och Bersaglieri. Han återvände till Schweiz genom Frankrike och kom till Chur den: 11 Juni; Derifrån begaf han sig till S:t Maurice för att organisera ett företag, som blifvit beslutet af det upproriska partiet. Då äfven detta misslyckades, blef han gripen under namnet Tito Celsi och anklagades för att hafva försett de upproriske med vapen och ammunition. Äfven denna gång slapp Orsini undan gensdarmerna, begaf sig till Zörieh och kom under namnet Giorgio Hernage derifrån till Milano den 1 Oktober. Från denna stad begaf sig Orsini till Wien öfver Venedig och Triest, tillbragte 6 veckor i hufvudstaden och besökte sedan Pesth, Szegedin, Arad .och Szasvaros; slutligen den 17 Dec. uppnådde han Hermannstadt, hufvudstaden i Siebenbörgen. En telegrafdepesch anlände dit från Wien 12 timmar senäre och befalde Orsinis häktande. Orsini-blef samma dag gripen i hotellet, der han tagit in, och satt qvar i fängelse uti Hermannstadt till den 15 Jan. 1855: Slutligen fördes han till Wien, der han inträffade den 18 s. m. och satt fängslad till den 25 Mars. Denna dag fördes han till Mantua och inspärrades i fängelset an Giorgio. Detta fängelse år, som bekant, ett bland de bäst bevakade oer starkaste uti Italien. Man trodde allmänt: att det var omöjligt att rymma derifrån. Icke desto mindre lyckades det Orsini att undkomma från tornet i Mantua den 30 Mars 1856, efter underverk af mod och uthållighet. Han uppnådde med svårighet Frankrike, der han köll sig gömd nigra dagar; derpå lyckades han att inskeppa sig till England. Det öfriga af hans historia är ekant. 2 Man har på oriktigt sätt berättat Orsinis märkvärdiga flykt 1856. Det förhåller sig icke så, att han med tillhjelp af ett lakan svängt och kastat sig upp på kammen af en mur. Orsini satt i tredje våningen af slottet San Giorgio. Hans cell hade en enda dörr, utanför hvilken det stod en post; cellen visiterades 13 gånger på dygnet. Fönstret i fängelset var försedt med dubbelt galler såväl utansom innanför samt med en jernkorg. Det ledde ut till en djup och dyig rr och låg 70 fot öfver denna. Alla dessa hinder höllo icke Orsini tillbaka, utan han lyckades besegra dem alla och hissa sig ned i grafven med en lina, som han förstått att förskaffa sig. Linan var för kort. Orsini besinnade sig icke, utan hoppade ned och föll så våldsamt, att han skadade ena knäet och foten. Men hans kraftiga vilja svek honom icke; han öfvervann smärtan och var lycklig nog att komma ur fästningen och öfvar den sjö, af hvilken staden Mantua omgifves. — Milltärverkstäder I Woolwloh. I ett bref till en tysk tidning skrifves härom, med anledning af de besök, som de förnäma bröllopsgästerna der nyligen aflade, följande: ,Woolwich ligger på Themsens högra strand och bildar med de längre uppåt floden liggande Greenwich och Deptford ett klöfverblad;-der många fartyg byggas och förskräckligt mycket öl drickes. På alla tre ställena lefver en amfibisk befolkning, och barnen lära komma till verlden med små simhudar på fötterna! Medelpunkten för all verksamhet i Deptford är varfven; glanspunkterna i Greenwich äro matrosernas invalidhus och första meridianen; men i ersättning har Woolwieh arsenalen med allt hvad dertill hörer; och artillerikasernerna. Marken reser sig temligen brant från stranden och slutar med en stor och präktig grön ängsslätt, som till en del tjenar till paradplats och hvars ena sida begränsas af artillerikasernerna. En stor delaf denna sluttning upptages af arsenalen med dess stora bassiner och maskinverkstäder. Rundt omkring dessa inrättningar sträcker sig en mur, hvarifrån höga skeppsmaster och ännu högre ångskorstenar uppskjuta. Innanför: denna mur äro 2—4000 arbetare dagligen sysselsatte. Rundt deromkring ligger köingen Woolwich, som framskjutit sina yttersta hus ända till Greenwich, så att den minst 20 engelska mil långa sträckan från Kew, på andra sidan London, kan man åka nästan oafbrutet midt emellan husrader. Sjelfva Woolwich har växt så på senare tider, att en enda jernvägsstation icke längre är nog inom dess område. De främmande gästerna hade farit dit ut i öppen vagn och vände sig genast till arsenalen, der prins Albert, hertigen af Cambridge och alla departementscheferna voro tillstädes, De betraktade nu efter hvarandra de större magasinen och de intressantaste verkstäderna. Att beskrifva dessa utan ritningar vore fåfängt. Skildringen skulle blifva lika oredig som Å bruset af de tusentals hjul och drifband, som der oupphörligt äro i rörelse och som imponera genom M Esser äfven om man icke närmare känner bestämmelsen för hvart och ett. Här skola vi utförligare sysselsätta oss med blott två verkstäder, emedan menniskoarbetet der ersättes med de allra nyaste maskiner, som ännu icke torde vara kända på fasta landet, och emedan prinsen af Preussen och öfrige främmande gäster egnade dem den största uppmärksamhet. Den ena är bestämd till förfärdigånde af minigkulor, som kunna betraktas såsom tyillingssyskon med de preussiska spetskulorna, ehuru slägtfycket icke träffar in t allä delar. Den bygnady der dessa mr nm 4 skar framalstras iMilliontals Ar an