Aftonbladet – 18 februari 1858, sida 2

Tråkig polemik. Det stackars Aftonbladet, som är vid så dåligt humör! Så snart Svenska Tidningen saknar någonting i sak att anföra mot hvad vi yttrat, då får Aftonbladets humör sitta emellan; då skildras detta såsom så mörkt och melankoliskt som möjligt. Med sitt taktiska sinne borde dock Svenska Tidningens ledare inse, att det på längden blir en något gammalmodig och utsliten fint att !emna dessa lika trugade som enformiga barometerobservationer på Aftonbladshumöret, isynnerhet som allmänheten lätt nog inser, hvad de der stående fraserna ha att betyda och att den verkliga munterheten och upprymdheten är någonting himmelsvidt skildt ifrån det tillkonstlade grinet och de tvungna grimaserna, som vanligen presteras i Svenska Tidningen och bakom hvilka en allt annat än munter sinnesstämning framskymtar, samt att på dylikt manår man icke på längden kan väcka något intresse ens hos den simplaste sorten af grinare. Tillåtes det oss att ge ett mycket vänskapligt och alldeles oegennyttigt råd till vår kollega, så vore det, att han för alltid läte den föreställningen fara, att man sjelf blir humoristisk derigenom att man oupphörligt pratar derom att alla andra äro vid dåligt humör. Sedan Svenska Tidningen sjelf, med tillkännagifvande att hon ingenting visste angående de förestående omflyttningarne inom rådgifvarepersonalen och den högre administrationen, likväl derefter omtalat en hel hop af hvad i detta hänseende kommit till hennes kunskap och hon ansett sannolikt, tycks hon hafva på det högsta misstyckt, att Aftonbladet följt hennes exempel och ännu något mer lyftat på slöjan. Och då hon icke kan eller får afgifva något halfofficielt beriktigande af Aftonbladets berättelse, förklarar hon helt beqvämt denna bestå af kannstöperier, som ingen tror, hvilket naturligtvis med andra ord vill säga, som Svenska Tidningen önskar att ingen skall tro. Besynnerligt nog har hon likväl egentligen icke på detta sätt jäfvat något annat än hvad Aftonbladet yttrat hafva varit i fråga, men numera blifvit öfvergifvet, t. ex. grefve Sparres upphöjelse till justitiestatsminister, grefve Henning Hamiltons till inrikesminister och grefve Lagerbjelkes till konsultativt statsråd ; hvarjemte hon, genom en behändig förvexling af tvenne skånska landshöfdingars namn (von Troil) tillägger Aftonbladet en uppgift som ået icke haft, nemligen att landshöfdingen E. (Emil) von Troil skulle varit erbjuden inrikes portföljen i stället för S. (Samuel) von Troil, hvilka personer, ehuru hvarandras syskonbarn, äro-så olika som eld och vatten. I öfrigt hafva vi icke sagt, att statsrådet Wallensteen varit i fråga till president i statskontoret, utan att han vore nöjd med denna reträtt, likasom att friherre af Ugglas skulle vara nöjd att afgå, om han hugnades med Upsala län, hvilket vi ganska riktigt veta ej kan ske förr än friherre von Kremer afgått. Deremot har vår värde trätobroder hvarken motsagt eller ens förklarat som kanstöperi det positiva i våra uppgifter, och som utgör det