Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 2

Kredit. 1859 Sept, 15. -2,250,000.15. 168,750. 6. 1860 -Juni ; 15: -2.250,000. . 67.500. Sept. 15. .2.250,000. :3. -33,750. Dec. 15. 12.:250,000. 70. 0. 270.000. Saldo Br T.080,000. 1.350,000. Till detta saldo . . . Be T,080,000. lägges provision den 3 April 1858. . . SR 225,000. jemte 6 proc. ränta derå till den 15 Dec. 1860 — OTI dagar iEnd enar sedan 36.450. B) Br 1,341,450. Då räntefoten är 6 procent, skulle, för ett rent lån lika med det ifrågavarande, men utan provision eller kapitalrabatt: (hvadan för likformighets skull provisionen beräknats såsom kapitalafbetalning), räntan för verkliga lånetiden, från de dagar, då penningarne i Hamburg lyftas, till de dagar, då de der skola återlemnas, utgöra enligt A) Br: 999575. Alltså om ränta och provision för lånet måste utgå enligt B) med Bö 1,340,925, och om man vill såsom endast ränta beräkna detta belopp. svarar deremot en räntefot af 8,019 procent. som låneöfvertagarne i Hamburg erhålla. För svenska låntagare blifver räntan ännu högre genom tiden, som åtgår att skaffa penningarnc från Hamburg till Stockholm (i fall silfver intages) och sedermera från Stockholm till Hamburg samt genom åtskilliga omkostningar. Här är icke meningen att kommentera 1ånefrågan i dess helhet. Endast för att med all precision konstatera räntefoten, framlägga: föregående, i sig sjelfva torra, beräkningar. helst man på ett håll ännu gör sig mödan försäkra, att räntan uppgår till endast något öfver 7 procent, ehuru den utgör något öfver 8 procent. Förtydligandet genom J. A. G. i gårdagsbladet i afseende på de 14 dagarne före förfallotiderna gör liten eller ingen ändrmg i beräkningarne, ty i 8 10 aflånekontraktet står ej blott att vexelremisser utan äfven silfverremisser böra inträffa i Hamburg senast 14 dagar före förfallotiderna, och den, som genomläser kontraktet, har ej anled ning att antaga, detlåneöfvertagarne kunna tvingas till, eller att tro dem dessförutan vara så liberala att lemna 14 dagars intresse å 6 procent på det silfver som, vare sig till räntebetalning eller till kapitalafbetalning, inträffar 14 dagar i förtid. Väl hafva låneöfvertågarne i SS 6, 7 och 9 betingat sig att erhålla 6 procent årlig ränta, men ingalunda utfäst sig att till lånetagaren erlägga eller återbära 6 procent årlig ränta, då betalning tilläfventyrs lemnas en eller annan vecka, en eller annan månad i förtid, och sådan ränterestitution kan — utan föregående -formlig uppsägning, den låntagaren ej förbebållit sig — ej ens gerna fordras, då man betänker lånets natur, och sedan man eh gång ingått på vilkoret, 14 dagars förutbetalning. Då låneöfvertagarne, i fall de erhålla silfver, för säkerhets skull vilja hafva detta i händom senast 14 dagar före utbetalningen, förmodas att de af samma skäl, i fall de erhålla vexlar, för säkerhets skull äfven vilja förvandla dessa till silfver i handom lika lång tid före utbetalningen, eller åtminstone uppgifva sådant, såvida ej på grund af 15 någon jemkning häri kan åstadkommas. I afseende på vexlar innehåller det ej till öfverföd tydliga kontraktet i 14 , att långa sådana krediteras med 4 procents ränta (menas förmodligen ränteafdrag), eller, om diskontot i Hamburg är högre, under beräkning af detsamma. På sådant vis skola alltså förmodligenivexlar förvandlas till silfver senast 14 dagar före utbetalningarne. Äfven dervid ha låneöfvertagarne särskilt sett sig till godo utan afseende på reciprocitet, ty de afdraga väl högre, men icke lägre diskont än 4 procent, äfven on diskontot blefve såsom nu 1Y, å 2 procent för finaste vexlar, och så tillkommer 4; procents courtage. Genom det att äfven räntebetalningarne böra inträffa 14 dagar i förtid fördyras lånet, efter hvad nämdt är, med 14 dagars intresse å räntebeloppen. Många bäckar små göra en stor å, tänkte hamburgarne. MR