Aftonbladet – 16 februari 1858, sida 2

och olägenheterna icke synas vara svära att inse. Vidkommande derefter klandret mot hir Willerding och Cervin, så har ännu icke, så vidt insändaren har sig bekant, någonting blifvit visadt, som dertill gifver rättvis anledning. Tvärtom vill det synas som dessa herrar med stor flit och omtanka sökt fullgöra sitt lika litet tacksamma som angenäma uppdrag, och att detta skett både med mera värdighet och framgång genom att qvardröja i Hamburg och, med stöd och ledning af fortgående underrättelser från Paris och London, derstädes fortsätta sina underhandlingar hellre än att på vinst och förlust kringresa till flera orter, lärer icke lida något tvifvel. Man måste dessutom besinna, dels att, så vida ändamålet med hela åtgärden ej skulle förfelas, borde upplåningen i möjligaste måtto fortskyndas, dels att afhandlingen härom nödvändigt måste uppgöras med något sådant hus, hvars säkerhet var alldeles oomtvistad, emedan riksbanken blifvit bemyndigad att genast efter lånets afslutande utgifva ett häremot svarande belopp i sedlar. Härtill kommer dessutom att, oaktadt allt det närvarande skriket mot Hamburg, denna plats likväl utan all fråga var den lämpligaste för lånets afslutande så vida vilkoren för öfrigt voro jemförliga, emedan endast härstädes vexelrörelsen med Sverge har den utsträckning, att så betydande summor som de ifrågavarande kunnat indragas utan att kursen på det ställe, som eljest kommit i fråga, blifvit på ett onaturligt sätt nedtryckt. I fall således lånet blifvit på någon annan ort afslutadt, hade det dock måst indragas öfver Hamburg, hvarigenom ej obetydligt ökade kostnader ytterligare skulle hafva tillkommit. När under sådana omständigheter, enligt hvad som blifvit upplyst, ingen utsigt förefanns att annorstädes erhålla bättre vilkor, och rikets ständer bestämdt och oförtydbart föreskrifvit, att lånet skulle skyndsamt upptagas på de vilkor som kunde betingas, så synes det hafva varit alldeles i sin ordning, att det nu efteråt så bittert kl ndrade kontraktet med hr Heine och nordtyska banken afslutades. Och månne i sjelfva verket de betingade vilkoren äro så utomordentligt betungande, som man nu tycker sig finna? ÅAtminstone synas de ej vara drygare än hvad så väl regeringen som rikets ständer och allmänheten vid beslutens fattande sjelfva hade förutsatt. Den petition, som till Kongl. Maj:t inkom an-gående utfärdandet af obligationer från riksgäldskontoret, gick derpå ut, att dessa obligationer skulle löpa med 6 procents ränta och att derutöfver skulle betalas 2 procentsprovision för halfår, eller tillsammans 10 procent per år; och så väl i den kongl. propositionen som i rikets ständers beslut förutsättes såsom gifvet, att dessa medel kunde komma att blifva dyrare än som motsvarades af 6 procents ränta, i följd hvaraf just bestämdes, att en särskilt provision derutöfver skulle utgå vid utlåning af denna fond. Att penningarne nu måstnegocieras till sammanlagdt något mera än 7 procent per år, är således ingenting annat, än hvartill man från början synes hafva varit fullkomligen beredd. Men hvad som framför allt annat bör fästa uppmärksamheten är, att den klagan, som nu upphäfves öfver de betingade vilkorens dryghet och omöjligheten att begagna så dyra medel, högljuddast utgår från samma håll, der man under en lång tid haft all möda ospard att framställa vårt land såsom ett tillhåll för vingleri och oredlighet, och der man knappast funnit nog bjerta färger för att utmåla så väl den enskilta som allmänna ställningen här i landet nära nog såsom bankruttmessig. Det skulle föra alltför långt från det närvarande ämnet att nu ingå i en utförlig utveckling af alla de omständigheter, som tillhöra den vidtomfattande frågan angående landets sanna ekonomiska ställning, hvilken ur flera synpunkter har en så stor Petydelse för oss alla, och det vore måhända också fåfängt att ännu, innan sorlet, oron och hänförelsen något hunnit lägga sig, söka gendrifva dessa sorgligt obetänksamma skildringar och omdömen, hvilka lyckligtvis i allmänhet äro lika ogrundade, som de varit för vårt nationella anseende nedsättande samt för våra intressen skadliga. I förbigående må dock anmärkas, att ehuru man förmenat de så kallade taflorna öfver landets lyckliga ställning i finansielt och ekonomiskt hänseende vara på ettslående sätt vederlagda genom senast inträffade händelser, så har likväl. ännu icke, så vidt insändaren vet, någon enda siffra eller ett enda faktum eller någon gjord jemförelse i dessa utredningar blifvit på ringaste sätt jäfvade. Och hvad innehöll för öfrigt den ofta omtalade lysande taflan? Den innehöll alldeles tcke hvad man sedermera funnit för godt att till allmänhetens missledande påstå, eller en framställning af de exceptionella förhållanden, som under ett. par af omständigheterna särdeles gynnade år uppkommit, utan den innehöll, med särskilt uttryckligt tillägg, att icke de senaste årens resultater ensamt finge läggas till grund för beräkningarne, en temligen fullständig statistisk öfversigt af de framsteg, som hela vårt näringslif gjort under de senaste tjugo åren. eller ifrån 1834, då realisationen tillvägabragtes, En sådan påminnelse om nödvändigheten att icke fästa sig endast vid de sista godå åren, utan utsträcka jemförelsen till en längre tiderymd för att få en sann bild af det helas fortgång och ställning, yttrades, såsom hvar och en vet som hörde föredragen, med en särskilt betoning, icke blott en, utan flerfaldiga gånger. Och hurudana voro då resultaterna af den sålunda uppstälda öfversigten? Jo! att alla våra näringar, vare sig de, som hafva urproduktionen till föremål, såsom jordbruk, bergsbruk och skogshushållning, eller de, som sysselsätta sig med förädlingsindustrien; såsom fabriker och handtverk, hvaraf alla de förnämsta särskilt granskades, eller handel och sjöfart, alla samtliga visat en så stor, för att icke säga förvånande tillväxt, att de alla utan undantag ökat och mångdubblat sin produktion, ja, somliga ända derhän, att den för NR a ARR RR 0 RA RR 0 RR